Fortsätt till huvudinnehåll

"Alex kiosk försvann idag"

I april 2013 fick jag ett kortfattat meddelande från Lalle Karlsson i Motala. ”Alex kiosk försvann idag”. En epok har gått i graven på Storgatan.

Alex kiosk hade ett speciellt förhållande till mig och mina kompisar som växte upp på Storgatan på 50- och 60-talen. Där lade undertecknad, Lill-Leif, Stor-Leif, Skepparn, Nisse och Bullen grunden för framtida tandläkarbesök hos fru Strömberg på Norra skolan. Vi styrkte oss med läsk, salt lakrits och kokosbullar i kiosken mellan fotbollsmatcherna. . Det hände också att vi städade framför kiosken och att farbror Alex betalade oss med en chokladbit eller en glasspinne. Kiosken var onekligen strategiskt belägen vid Norra IP och mittemot mitt hem på 21 A. Jag kunde se på fotboll från köksfönstret samtidigt som jag höll ett öga på kommersen vid kiosken.

Kiosken var en viktig provianteringsstation när vi cyklade mellan Norra, Z-parken, IFK:s plan och Idrottsparken. Alltid var det match någonstans.

Myten säger att kiosken var nära att inte bli så långlivad. Någon gång på 50-talet, när gatans stenar byttes ut mot modern asfalt, fick gatans busfrö igång en anläggningsmaskin som styrdes mot kiosken med skopan höjd. Sven Byström i 21 A, som var snabb i fötterna efter flera år i Degerfors reservlag, sprintade ut och lyckades avvärja en hotande demolering. Fordonet med skopa stannade ett par meter från kioskväggen.

Det sägs att kiosken var en strålande affär för ägaren och att han hade ”plenty of dalers” i madrassen. Jag vet inte om det är sant men det var gott om kunder som stannade till i parkeringsfickan.

Kiosken var förknippad med de fotbollsmatcher som spelades på Norra Ip som var hemmaplan för Starka Viljor och Lemunda. Ägarens son, Leif ”Gubben” Alex var skyttekung i Zeros och farsan höll egentligen på de gröntröjade men höll god min inför alla Starkaiter och Lemundaiter. Allt för affärerna förstås.

Åren går men kärleken till fotboll och salt lakrits består. I många år hade jag drömmen att åka till Storgatan en ljummen försommardag, köpa Trocadero i kiosken och lyssna till det vackra ljudet av domarens visselpipa, men det blev aldrig av.

Att kiosken skulle gå i graven var ingen högoddsare. Förra gången jag besökte kvarteren förstod jag att det var många år sedan någon kastade upp fem Dixiekola på den disken.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer