Fortsätt till huvudinnehåll

När storfinansen lägger sig i



Vi skriver den 2 april och närmare en halv miljon svenskar studerar väderprognoserna mer ingående än vanligt. Ingen förändring i sikte, blir det överhuvudtaget någon golfsäsong i år? Missmodet och irritationen sprider sig över den förbenade kylan.

Klubbarnas förtroendevalda och ekonomiansvariga har fått ett nytt bekymmer. Ett envist rykte (det är mer än ett rykte för jag har det från en tillförlitlig källa) säger att Stadium på allvar ska ge sig in i golfbranschen förutom ägarskapet av Ekerum på Öland.

Stadium ska genom ett samarbetsavtal med Norrköpings GK erbjuda medlemskap för 450 kr om året. Det talas om upp till 10 000 medlemmar och om det stämmer blir NGK landets största brevlådeklubb, vilket inte uppskattas av östgötakollegerna. Stadium breddar sitt kundunderlag och kan bearbeta sitt kundregister med direktreklam. Jämför med hur livsmedelskedjorna jobbar för att knyta kunderna närmare sig.

Varför är det så illa? Jo, varje klubb har ett antal medlemmar på marginalen, sådana som enbart spelar ett fåtal ronder men ändå betalar medlemsavgiften. Det handlar kanske om 10-15 procent av medlemmarna. Om dessa nappar på Stadiums erbjudande och går ur sin klubb kan det få negativa konsekvenser.

Fast behöver det enbart vara negativt? Ja, det är inte självklart. Om Stadium med sina resurser och marknadsföringskunnande kan knyta nya proselyter till golfen gagnar det hela sporten. Vad sägs om ett prisvärt nybörjarpaket? Förhoppningen är då att de nya fastnar och söker sig till en klubb på hemorten även om det kostar några spänn mer.

För mig är valet givet. Jag uppskattar den sociala gemenskapen på klubben i första hand och räknat per timme blir min kostnad inte så hög. Jag tror inte att någon vuxen avstår från att spela golf av ekonomiska skäl utan problemet heter jäkt och tidsbrist. Altanbyggen och köksrenovering är numera de största grenarna i Villa-Sverige.

Golfen i Sverige är en mix av kommersiella och ideella intressen som ibland är motstridiga. Ideella klubbar som ägs och drivs av medlemmarna (Mjölby, Motala) blir allt färre medan bolagsdrivna anläggningar typ Omberg blir allt vanligare. Oavsett ägare och organisationsform måste klubbledningarna ha pengar till amortering och drift och de största intäkterna kommer från medlemsavgifterna. 
Greenfee och inkomster från företagsgolf är bara grädde på moset och det existerar inga gratisluncher. När sen storfinansen lägger sig i vet ingen vilken riktning utvecklingen tar.

Jag vet att jag i alla fall styr söderut mot Miskarp när polarkölden viker.
ANDERS JACOBSSON

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.