Fortsätt till huvudinnehåll

Rapport som talar klarspråk



Revisionsrapporter är sällan spännande läsning men den här som handlar om Mjölby kommuns hantering av Östergården talar klarspråk på ett sätt som inte är vanligt i sådana här sammanhang. Jag hänvisar till den den 36-sidiga rapporten och låter er dra era egna slutsatser men konstaterar att Carina Jönssons avslutning på posten som ks-ordförande och Cecilia Vilhelmsson inledning på densamma inte är bra. Den före detta tekniske chef som nämns på flera ställen är Dag Segrell och han är numera kommunens högste tjänsteman. Nämnas kan också att tekniska kontoret inte har någon ”egen” nämnd utan lyder direkt under kommunstyrelsen, vilket gör dess politiska ansvar större.



Detta mejl från utbildningschefen Lotta Gylling, skrivet i januari 2013, utgör en god sammanfattning av denna komplexa, snåriga affär. Återstår att se vilken effekt rapporten får.

Varför skriver jag då detta till Er...jo...alltsedan 2008 har jag oupphörligt påpekat
(ibland välformulerat och kontrollerat, ibland med ilska och frustration och
därmed mindre trevligt, ibland uppgivet) att fastighetskontorets brist på
organisation, struktur och ordning för sitt arbete utgör våra rektorers absolut
största arbetsmiljöproblem. Vi har haft fastighetskontoret med på våra
rektorsmöten och diskuterat frågan, vi har drivit den via vår samverkansgrupp
till centrala samverkansgruppen, vi har skrivit skrivelser etc. under en lång tid
har detta inte medfört någon förändring alls, trots löften om motsatsen. I
samband med rekrytering av nya fastighetsförvaltare har dock en märkbar
förbättring skett...hoppas bara att de orkar hålla ut!

Har den nuvarande politiska ledningen med Cecilia Vilhelmsson (S) i spetsen den övertygelse, kraft och kompetens som krävs för att börja om och göra rätt.? Ja, det återstår att se.
...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.