Fortsätt till huvudinnehåll

Rapport som talar klarspråk



Revisionsrapporter är sällan spännande läsning men den här som handlar om Mjölby kommuns hantering av Östergården talar klarspråk på ett sätt som inte är vanligt i sådana här sammanhang. Jag hänvisar till den den 36-sidiga rapporten och låter er dra era egna slutsatser men konstaterar att Carina Jönssons avslutning på posten som ks-ordförande och Cecilia Vilhelmsson inledning på densamma inte är bra. Den före detta tekniske chef som nämns på flera ställen är Dag Segrell och han är numera kommunens högste tjänsteman. Nämnas kan också att tekniska kontoret inte har någon ”egen” nämnd utan lyder direkt under kommunstyrelsen, vilket gör dess politiska ansvar större.



Detta mejl från utbildningschefen Lotta Gylling, skrivet i januari 2013, utgör en god sammanfattning av denna komplexa, snåriga affär. Återstår att se vilken effekt rapporten får.

Varför skriver jag då detta till Er...jo...alltsedan 2008 har jag oupphörligt påpekat
(ibland välformulerat och kontrollerat, ibland med ilska och frustration och
därmed mindre trevligt, ibland uppgivet) att fastighetskontorets brist på
organisation, struktur och ordning för sitt arbete utgör våra rektorers absolut
största arbetsmiljöproblem. Vi har haft fastighetskontoret med på våra
rektorsmöten och diskuterat frågan, vi har drivit den via vår samverkansgrupp
till centrala samverkansgruppen, vi har skrivit skrivelser etc. under en lång tid
har detta inte medfört någon förändring alls, trots löften om motsatsen. I
samband med rekrytering av nya fastighetsförvaltare har dock en märkbar
förbättring skett...hoppas bara att de orkar hålla ut!

Har den nuvarande politiska ledningen med Cecilia Vilhelmsson (S) i spetsen den övertygelse, kraft och kompetens som krävs för att börja om och göra rätt.? Ja, det återstår att se.
...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...