Fortsätt till huvudinnehåll

Industrihistoria i Motala






Genom en god väns försorg fick jag tillfälle att läsa denna bok om Electrolux 86-åriga historia i Motala. Från starten av kylskåpsfabriken Arctic 1925 till den sorgliga nedläggningen en vårdag 86 år senare. Författaren Åke Svensson, en välkänd och välrenommerad fotograf i Motala, har berättat ett stycke industrihistoria.

Åtskilliga Motalabor har under åren gjort ett och annat arbetspass på någon av Elux båda fabriker. Elux var ofta den första anhalten i arbetslivet efter skolans slut. På sidan 155 ser jag t ex min gamle klasskamrat från realskolan, produktionsteknikern Kjell ”Bullen” Lindholm på en bild i ödsliga verkstadslokaler.
Boken innehåller åtskilliga bilder, texter om produktlanseringar, nya produktionsmetoder, fabriksinvigningar och jubileum i form av fyra miljonte spisen som lämnar bandet, samt ett och annat personporträtt på chefer och trotjänare på golvet. Det är inte lätt för en utomstående att hänga med i alla turer. Företagets svårigheter att finna nya medarbetare 1987 får stort utrymme. Lite ironiskt så här efteråt med facit i hand.

Boken ger inget svar på frågan varför koncernledningen valde att lägga ner i Motala och innehåller ingen analys av de olika turerna fram till dödsdatum eller utfasningen som det kallades. Näringslivets förmåga att hitta eufemismer är skrämmande kreativ.

Den som fick administrera nedläggningen från 2006 var Ola Forslund som jag lärde känna på Luxor på 70-talet. Han är en välkänd företagarprofil i Motala efter tjugotalet år som IT-företagare (FogData). Om han inte var medveten om sitt uppdrag från början så blev han varse det efter hand. Min teori är att nedläggningsbeslutet i praktiken var fattat när Forslund tillträdde och att varningsklockor ringde redan i mars 2005 när Forslunds företrädare Henrik Håkansson lämnade sin post brådstörtat.

Efter första varningstecknet i personaltidningen 2005 duggade varningarna allt tätare och i december 2008 kom tecken om ytterligare besparingsåtgärder på grund av finanskrisen. I januari 2010 kom så fattades beslutet att sista spisen skulle ”fasas ut”. Ett år tidigare hade Dometics ledning beslutat att kylskåpstillverkningen skulle flyttas till USA.

På 1960-talet dominerades Motalas arbetsliv av stora industrier som Elux, Luxor, Torpedverkstan och Motala Verkstad. Idag finns endast det senare kvar i reducerad form. Varför utvecklingen blivit så här får skarpare hjärnor än min förklara, men Motala står pall och snart öppnar den efterlängtade bron som ska avlasta trafiken i innerstan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.