Fortsätt till huvudinnehåll

Som en mås på ömma fötter







Med stigande ålder följer stelare kropp och kortare slag. Speciellt märkbart med driver och långa järn i handen. Men det finns andra metoder för att förhindra raset på handicapstegen. Vässa närspelet!

Igår körde jag ett pass på Flemminge i Boxholm. Rullade ut 5-10 bollar utanför övningsgreenen och testade olika klubbor mot en av pinnarna. Höga lobbar med sandwedge eller gap wedge, lägre bollbana med PW eller järnnian. När det gäller längre chippar från greenkanten passar järnnian mig bäst. Jag får den där decimeterhöga bollbanan innan bollen tar mark och rullar. Efter ett antal bollar är det dags att fram puttern och fullborda jobbet. Övning ger färdighet och tillräcklig säkerhet för att inte tveka ute på banan. Chip och enputt ger i regel en anständig siffra längst ner på scorekortet. En timme går fort med denna övning.

För några år sedan köpte jag en Titleist gap wedge (52 grader) för att fylla ut tomrummet mellan PW och SW. Ett av mina bästa köp någonsin. Det är en sensuell känsla när det smidda klubbhuvudet skär genom gräset med måttlig fart och lyfter in bollen i en båge mot målet. Vacker är den också och min favorit vid sidan av puttern. När träffen är som bäst landar bollen som en mås på ömma fötter.

Hur är det då ställt med övningsmöjligheter för närspel i mina trakter? Mjölbys puttinggreen är OK men chippinggreen är för trång för att kunna härbärgera ett varierat antal slag. Av allianskollegerna har Motala ett hyfsat träningsområde och Tranås anlade förra året en väl tilltagen chippinggreen bakom klubbhuset i anslutning till korthålsbanan. Men favoriten är Vreta Kloster som har en riktigt stor green vid korthålsbanan. Där kan man slå inspel från 40-50 meter utan att störa andra spelare. Vadstena har en väl ondulerad övningsgreen som är något av en gammal favorit.

Detta är kanske inget att rekommendera för den som knappt har tid att spela 18 hål i veckan men mig passar det utmärkt. Och så har jag kul också, mycket roligare än att rycka i spakar på ett gym. Står man på puttinggreen finns det alltid någon likasinnad att dela sina erfarenheter med. På köpet brukar vi lösa arbetslöshetsproblemet (bygg ännu fler golfbanor), konflikterna i Mellanöstern eller den svenska reporäntans storlek. Frisk luft brukar ha den effekten på hjärnan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.