Fortsätt till huvudinnehåll

Som en mås på ömma fötter







Med stigande ålder följer stelare kropp och kortare slag. Speciellt märkbart med driver och långa järn i handen. Men det finns andra metoder för att förhindra raset på handicapstegen. Vässa närspelet!

Igår körde jag ett pass på Flemminge i Boxholm. Rullade ut 5-10 bollar utanför övningsgreenen och testade olika klubbor mot en av pinnarna. Höga lobbar med sandwedge eller gap wedge, lägre bollbana med PW eller järnnian. När det gäller längre chippar från greenkanten passar järnnian mig bäst. Jag får den där decimeterhöga bollbanan innan bollen tar mark och rullar. Efter ett antal bollar är det dags att fram puttern och fullborda jobbet. Övning ger färdighet och tillräcklig säkerhet för att inte tveka ute på banan. Chip och enputt ger i regel en anständig siffra längst ner på scorekortet. En timme går fort med denna övning.

För några år sedan köpte jag en Titleist gap wedge (52 grader) för att fylla ut tomrummet mellan PW och SW. Ett av mina bästa köp någonsin. Det är en sensuell känsla när det smidda klubbhuvudet skär genom gräset med måttlig fart och lyfter in bollen i en båge mot målet. Vacker är den också och min favorit vid sidan av puttern. När träffen är som bäst landar bollen som en mås på ömma fötter.

Hur är det då ställt med övningsmöjligheter för närspel i mina trakter? Mjölbys puttinggreen är OK men chippinggreen är för trång för att kunna härbärgera ett varierat antal slag. Av allianskollegerna har Motala ett hyfsat träningsområde och Tranås anlade förra året en väl tilltagen chippinggreen bakom klubbhuset i anslutning till korthålsbanan. Men favoriten är Vreta Kloster som har en riktigt stor green vid korthålsbanan. Där kan man slå inspel från 40-50 meter utan att störa andra spelare. Vadstena har en väl ondulerad övningsgreen som är något av en gammal favorit.

Detta är kanske inget att rekommendera för den som knappt har tid att spela 18 hål i veckan men mig passar det utmärkt. Och så har jag kul också, mycket roligare än att rycka i spakar på ett gym. Står man på puttinggreen finns det alltid någon likasinnad att dela sina erfarenheter med. På köpet brukar vi lösa arbetslöshetsproblemet (bygg ännu fler golfbanor), konflikterna i Mellanöstern eller den svenska reporäntans storlek. Frisk luft brukar ha den effekten på hjärnan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...