Fortsätt till huvudinnehåll

Lantmäteri med förhinder



Min första kontakt med golfen skedde hösten 1965. Platsen var Motala golfbana belägen vid 32:an. Vi genomgick en kurs i lantmäteri och fick börja sista årskursen vid Praktiska Realskolan en vecka tidigare än kamraterna. Vi fick mäta höjdskillnader, längd o s v och kursledare var en i Motala legendarisk lärare som vanligtvis höll till på läroverket (nuvarande Zederslundsskolan). Till golfbanan hade vi transporterats i hans väl använda Volvo.

Läraren hade problem med ryggen och gick i det närmaste dubbelvikt. Då och då drack han små klunkar ur en Coca-Colaflaska vars innehåll vi blev nyfikna på. En av de mest försigkomna var Kenke Gustafson som smög till sig en klunk när pedagogen vände ryggen till. Jodå, den smaken kände han igen, renat och cola. Vi fnissade åt denna upptäckt för de flesta av oss hade vid något tillfälle druckit grogg. Ingen av oss tänkte närmare på att hans ryggsmärtor tvingade honom till denna okonventionella medicinering.

Efter några minuter passerade två polisbilar efter varandra på vägen. Kenke, lika snabbtänkt då som nu, sa med hög röst: Magistern, det var värst vad många polisbilar som kör på vägen. Pedagogen studsade något inför beskedet men kommenterade inget. Vi inväntade spänt hans nästa drag eftersom transport till stan och skollunchen väntade.

Läraren var inte blyg. Han gick helt sonika ut på vägen stoppade ett par bilar och förklarade att vi var från Praktiska Realskolan och behövde skjuts. Ingen ställde några frågor.

Det fanns inget i golfen som tilltalade mig då. Minns bara ett par gnälliga societetstanter som klagade över att vi inte höll tyst i bakswingen. Nej, på den tiden var det fotboll och pingis som gällde för mig.

Några veckor in på höstterminen fick vi rita in resultatet av våra övningar på stora ark. Vi använde tusch och jag vet inte hur många gånger jag fick börja om för att jag lade handen i det svarta, kletiga. Betyget blev inte högt även om jag hade ordning på nuffrorna. Minns överhuvudtaget inte om någon var förtjust i den övningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...