Säg mig vilka kläder du bär

Vilken väljer jag idag?

Citat ur Svensk Golf nr 8: ”Vi roar oss med att identifiera de sociala koder som tycks gälla för ett liv på sjön, väl medvetna om vi själva är lika iakttagna när vi utövar vår egen favorithobby”.

Reportern Tobias Bergman gör denna reflektion under en reportageresa till golfbanorna runt Vättern. Bergman har naturligtvis rätt när han kollar slussarna på Göta kanals västgötasida.

Säg mig vilka kläder du bär så vet jag vad du sysslar med på fritiden. Attributen hänger gärna med i vardagslivet också.

De rutiga golfbyxorna är en myt, då är jeans och chinos desto vanligare. Men en reklammössa med väl tilltagen skärm och en pikétröja från Lyle & Scott eller Peak är desto vanligare. När sydvästen sveper fram på fairway åker en regnjacka från Abacus på eller en kortärmad vindjacka från Footjoy. Inhandlas med fördel under tidig höst för då är reorna igång. Golfare är tämligen ensamma om tvåfärgade skor.

Båtfolket skiljer ut sig genom att vara mer påklädda än övriga medborgare i hamnen. Seglarskor (Dockland) på fötterna, Helly Hansen eller Sebago på överkroppen och under en rejäl tröja med polokrage. Mössorna är förstås marinblå. Däremot ser man inte längre vegamössor och färgglada scarves. Sådant hörde 60-talet, Stockholms skärgård och groggar på akterdäck till.

Jägare bär mörkgröna jackor och byxor eller så är de kamouflagemönstrade. Rejäl keps eller hatt i samma inspirerande färg. Har aldrig begripit varför för djuren är väl färgblinda?

Hur är det med mina yrkesvänner då? För ett antal år sedan var jeanskostym det vanligaste och fotograferna kompletterade gärna med en ljus väst med många fickor. I den senare fanns liksom ett patronbälte längst ner där Tri-X-rullarna var placerade. Jeanskavajen har på senare år fått ge vika för svarta t-shirts under en svart kavaj. Här kan man ana en påverkan från reklamfolket. Ännu längre tillbaka rådde en annan klädkod bland skrivande journalister. När min förste chefredaktör lämnade Östgöta-Bladet i Vadstena för jobb på radion i Falun 1969 bar han en smalspårig manchesterkostym i brunt. Vilken trendnisse fnissade vi med viss förtjusning.

Om man som jag tillbringat ett antal år i kommunala korridor skiljer sig ett antal tjänstemän ut sig från de övriga. När en person med gröna Fjällrävenbyxor, en höghalsad olle och väderbiten uppsyn närmar sig vet man att han/hon hör hemma på miljökontoret.

Hästfolket är lite svårare att placera. Sådana där tjusiga kavajer och kreationer som används vid dressyrtävlingar ser jag sällan men unga flickor bär gärna smala, åtsittande byxor och någon sorts halvhöga kängor. Märke okänt.

Den kanske vanligaste rasen denna sommar är altanbyggarna. Lätt igenkännliga med ett verktygsbälte över jeansen samt en rejäl prilla under överläppen. Men låt inte lura er. Bakom denna bedrägliga outfit döljer sig ingenjörer, försäljare, butiksanställda, kontorister, fastighetsmäklare, direktörer och annat löst folk. Snickarbyxor finns på Ullared också för de riktigt små hantverkarna, de som inte börjat med snus ännu.