Fortsätt till huvudinnehåll

Smed-Olle slutade sina dagar i Ödeshög





Det råder speedway-eufori i Motala sedan Piraterna säkrat en finalplats med en klar seger över Smederna från Eskilstuna. Men Smederna är ett lag med längre tradition och fler segrar än Piraterna.

Jag blev påmind om detta när jag i juni 2012 sedan ombads att göra ett porträtt i Corren inför Olle Segerströms 85-årsdag. Jag kände inte igen namnet och av de uppgifter han lämnade i förväg framgick inte att han hade en lång och framgångsrik speedwaykarriär bakom sig.

När vi träffades i hemmet på Aspvägen i Ödeshög fick jag klart för mig att han var en av Smedernas främsta förare genom tiderna. Smed-Olle var en storhet jämförbar med den mer namnkunnige Varg-Olle Nygren i Vargarna. Vi fick en trevlig kaffestund med alla bilder och tidningsklipp från 50-talet. Decenniet var speedwayens glansperiod med publiksiffror på 4 000 – 5 000 på en vanlig seriematch. En match i Linköping i början av 50-talet mot Filbyterna där Olle tog full pott sågs av 4 290 personer.

En helsida i Aftonbladet berättar om en match mellan Vargarna och West Ham i London. Olle ersatte en skadad Varg-Olle i Vargarna. ”Kvällens stora sensation var reserven Olle Segerström. Han körde in maximala 18 poäng inför 50 000 åskådare. Regerande världsmästaren Jack Young tog 11 poäng”. 50 000 i publiken. Man hisnar. Olle hade anbud från två engelska klubbar men nobbade. Ett av skälen var att han inte talade engelska.

På min fråga om varför alla minns Varg-Olle men ingen minns honom, svarade Olle:
”Varg-Olle var ett PR-geni och
uppbackad av Vargfar Arne Bergström. Olle spottade ur sig rubrikstoff efter varje heat och journalisterna älskade honom. Jag höll distansen till reportrarna och ville koncentrera mig på körningen och mekandet. ”

När det var dags för fotografering undrade naturligtvis Jeppe Gustavsson om det fanns en motorcykel i garaget. Nej, den sålde han för fem år sedan när han bröt benet vid en veterantävling i Eskilstuna. Tävling vid 80 års ålder. Det säger något om krutet i de här gubbarna.

Efter 40 år i Eskilstuna hamnade Olle i Ödeshög 1991. Enda anknytningen var att hans syster och svåger var bosatta på orten och nu var de borta. Han klagade över dåligt kontakt med grannarna i villaområdet och jag fick intrycket av att han var en ensam man på ålderns höst. Han åkte sällan till Dunteberget utan nöjde sig med TV-sändningarna.


Som vanligt när man träffar åldrande idrottsmän undrar man över vad de hade åstadkommit idag med moderna cyklar, bättre underlag och bättre säkerhetsanordningar.

För några veckor sedan läste jag Olles dödsannons i Corren.
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer