Solberga från från norra hållet. |
Solberga
i Sya socken är gårdskvintettens absoluta
listetta. Störst, bäst och vackrast. Gården har 1 319 hektar åker- och
skogsmark fördelat på två kommuner, Mjölby och Motala. 1992 års taxeringsvärde
var 24 miljoner kr. Liksom Boxholms säteri och Hulterstad ligger Solberga utmed
Svartån. Gården var fideikommiss fram till 1987.
Om man rotar i gårdens historia finner man
spännande personer som haft annat för sig än att påta i Östgötamyllan. Vad sägs
om två karoliner som gjort militär karriär, stridit med Karl XII vid Poltava,
hamnat i rysk fångenskap, rymt till Stockholm och upplevt kalabaliken i Bender?
Solberga
är
sedan mycket lång tid förknippat med släkten Danckwardt-Lillieström. För att
spara utrymme benämns de DL i fortsättningen. Den förste som gjorde sig känd
var Claes Niclas (1613-1681). Han började sin bana som gemen soldat men
avancerade snabbt och var överstelöjtnant vid 30 års ålder, överste vid 34 och
generalmajor 45 år gammal. De följande tio åren hann Claes Niclas bli
landshövding i Kalmar län, vice guvernör i Skåne, generallöjtnant och
landshövding i Malmöhus län. Han adlades 1647.
Tre av Clas Niclas fyra söner stupade i striderna
ute i Europa. Hans ende överlevande son Jakob (1651-1725) gick i faderns
militära fotspår. Han blev major 1706 och överste 1719. Han följde Karl XII och
deltog i många strider. Vid Neustadt fick han hästen ”undanskjuten”, sårades
svårt i ena armen och förlorade samtidigt ”två drängar och fyra hästar”. Vid
Poltava 1709 blev han huggen i ena armen och fick högra axeln krossad av ett
muskötslag. Han fördes som fånge till Moskva. Han lyckades fly och kom förklädd
till Stockholm 1714.
Jakobs
son, Claes, (1688-1738) stod inte fadern långt efter.
Han var med vid Holowczin och Poltava, följde Karl XII från Bender till
Stralsund och deltog i slaget vid Strezow på Rügen för att slutligen bli fånge
vid Stralsund Efter hemkomsten 1716 följde han med trupperna till Fredrikshald.
Följande generation, den sjunde i ordningen, var
den som förde in namnet DL i Solbergas historia.
Svartån passerar nära. |
En
framträdande person i släktens och gårdens historia var
Erik Gustav Axel DL (1839-1920) som tillträdde som fideikommissarie på Solberga
1858. Han var utåtriktad och hade flera poster; ordförande i Vifolka härads
sparbank, ledamot av Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott 1884-89, ordförande och verkställande direktör i
Östergötlands Enskilda Banks expeditionskontor i Mjölby 1892-1902,
styrelseledamot i Östgöta Hypoteksförening och Östergötlands läns
brandstodsbolag samt ledamot av riksdagens första kammare 1898-1903. Han gick
inte många timmar bakom plogen.
Barnbarnet
Carl Gustaf DL (1899-1987) tillträdde som fideikommissarie
1920. Vid hans bortgång 1987 upphörde fideikommisset enligt en lag som
stiftades 1963. Det är medlemmar av släkten som fortfarande äger och brukar
gården. Egendomen fördelades enligt de övergångsregler som stipulerades i
lagen.
Något av Erik Gustaf Axel DLs utåtriktade läggning
verkar inte ha förts vidare till hans ättlingar. Både norra och södra
infartsvägarna är avstängda för obehörig trafik upptäckte jag vid ett besök
häromdagen och det är anledningen till att jag publicerar en så dålig bild. Jag
är en laglydig person som respekterar förbudsskyltar och orkade inte promenera
fram till gården.
Den
huvudsakliga informationskällan till denna serie har varit Gods och gårdar i
Östergötland som skrevs av Hushållningssällskapets förre vd Erik Månsson för 20
år sedan. Han har skrivit böckerna med fackmannamässig blick och mellan raderna
har man anat en beundran för de förnäma adelssläkter som ägt och brukat dessa enorma
arealer.
Jag
skulle önska att läsa någon historikers utvärdering av denna tidsepok. Har de varit till gagn för näringens
utveckling, infört nya odlingsmetoder och utgjort föredömen för de vanliga
bönderna? Eller har farbröderna suttit på sina verandor, druckit punsch och
varit feodala proppar i det svenska samhällets utveckling? Sådant skulle vara
intressant att få svar på.
Gott om förbudsskyltar. |
Kommentarer
Skicka en kommentar