Fortsätt till huvudinnehåll

Störst, bäst och vackrast



Solberga från från norra hållet.


Solberga i Sya socken är gårdskvintettens absoluta listetta. Störst, bäst och vackrast. Gården har 1 319 hektar åker- och skogsmark fördelat på två kommuner, Mjölby och Motala. 1992 års taxeringsvärde var 24 miljoner kr. Liksom Boxholms säteri och Hulterstad ligger Solberga utmed Svartån. Gården var fideikommiss fram till 1987.

Om man rotar i gårdens historia finner man spännande personer som haft annat för sig än att påta i Östgötamyllan. Vad sägs om två karoliner som gjort militär karriär, stridit med Karl XII vid Poltava, hamnat i rysk fångenskap, rymt till Stockholm och upplevt kalabaliken i Bender?

Solberga är sedan mycket lång tid förknippat med släkten Danckwardt-Lillieström. För att spara utrymme benämns de DL i fortsättningen. Den förste som gjorde sig känd var Claes Niclas (1613-1681). Han började sin bana som gemen soldat men avancerade snabbt och var överstelöjtnant vid 30 års ålder, överste vid 34 och generalmajor 45 år gammal. De följande tio åren hann Claes Niclas bli landshövding i Kalmar län, vice guvernör i Skåne, generallöjtnant och landshövding i Malmöhus län. Han adlades 1647.

Tre av Clas Niclas fyra söner stupade i striderna ute i Europa. Hans ende överlevande son Jakob (1651-1725) gick i faderns militära fotspår. Han blev major 1706 och överste 1719. Han följde Karl XII och deltog i många strider. Vid Neustadt fick han hästen ”undanskjuten”, sårades svårt i ena armen och förlorade samtidigt ”två drängar och fyra hästar”. Vid Poltava 1709 blev han huggen i ena armen och fick högra axeln krossad av ett muskötslag. Han fördes som fånge till Moskva. Han lyckades fly och kom förklädd till Stockholm 1714.

Jakobs son, Claes, (1688-1738) stod inte fadern långt efter. Han var med vid Holowczin och Poltava, följde Karl XII från Bender till Stralsund och deltog i slaget vid Strezow på Rügen för att slutligen bli fånge vid Stralsund Efter hemkomsten 1716 följde han med trupperna till Fredrikshald.

Följande generation, den sjunde i ordningen, var den som förde in namnet DL i Solbergas historia.
Svartån passerar nära.
  
En framträdande person i släktens och gårdens historia var Erik Gustav Axel DL (1839-1920) som tillträdde som fideikommissarie på Solberga 1858. Han var utåtriktad och hade flera poster; ordförande i Vifolka härads sparbank, ledamot av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1884-89, ordförande och verkställande direktör i Östergötlands Enskilda Banks expeditionskontor i Mjölby 1892-1902, styrelseledamot i Östgöta Hypoteksförening och Östergötlands läns brandstodsbolag samt ledamot av riksdagens första kammare 1898-1903. Han gick inte många timmar bakom plogen.

Barnbarnet Carl Gustaf DL (1899-1987) tillträdde som fideikommissarie 1920. Vid hans bortgång 1987 upphörde fideikommisset enligt en lag som stiftades 1963. Det är medlemmar av släkten som fortfarande äger och brukar gården. Egendomen fördelades enligt de övergångsregler som stipulerades i lagen.

Något av Erik Gustaf Axel DLs utåtriktade läggning verkar inte ha förts vidare till hans ättlingar. Både norra och södra infartsvägarna är avstängda för obehörig trafik upptäckte jag vid ett besök häromdagen och det är anledningen till att jag publicerar en så dålig bild. Jag är en laglydig person som respekterar förbudsskyltar och orkade inte promenera fram till gården.

Den huvudsakliga informationskällan till denna serie har varit Gods och gårdar i Östergötland som skrevs av Hushållningssällskapets förre vd Erik Månsson för 20 år sedan. Han har skrivit böckerna med fackmannamässig blick och mellan raderna har man anat en beundran för de förnäma adelssläkter som ägt och brukat dessa enorma arealer.

Jag skulle önska att läsa någon historikers utvärdering av denna tidsepok.  Har de varit till gagn för näringens utveckling, infört nya odlingsmetoder och utgjort föredömen för de vanliga bönderna? Eller har farbröderna suttit på sina verandor, druckit punsch och varit feodala proppar i det svenska samhällets utveckling? Sådant skulle vara intressant att få svar .

Gott om förbudsskyltar.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna