Fortsätt till huvudinnehåll

Ursprunget till Boxholms bruk




Boxholms säteri är egentligen inte tillräckligt stort för att platsa i min toppkvintett men är med av en historisk anledning. Säteriet är ursprunget till Boxholms bruk. Stål-trä-skog-ost, ni vet. Det finns ytterligare ett skäl och det är de vackra byggnaderna vid Svartåns strand.

Om man fördjupar sig i gårdens ägarlängd hittar man flera kända adelssläkter som Stenbock, Wrangel och Ribbing. Ni som kan ert Boxholm vet att det finns både Wrangels väg och Ribbings väg i ett av de äldre villaområdena. Gabriel Adolf Ribbing erhöll 1754 Bergskollegiets tillstånd att anlägga två nya hammarsmedjor. Det var så bruket startade.

Men låt oss backa ett par hundra år ytterligare. I Flemminge låg i slutet av 1500-talet fyra hemman, varav två mantal frälse, en skatte och en av kyrkonatur. De två sistnämndan tillhölls 1582 ståthållaren över Vadstena slott och län, riksrådet Arvid Gustafsson Stenbock. Besittningen tycks delvis vara en donation av konung Sigismund. Stenbock lär ganska snart ha upprättat ett säteri som han gav namnet Bocksholm efter sin ätts namn. Namnet är ursprunget till Boxholm som blev officiellt godkänt 1654.

Släkten Burén klev in på scenen som ägare 1778 och Karl Daniel Burén utvecklade både säteriet och bruket. Han drev fram en så omfattande järn- och stålförädling att han genom kungliga resolutioner fick frälsemannarätt för sig och efterkommande att besitta säteriet. Detta var sällsynt.

Under lediga stunder ägnade sig Karl Daniel åt litteratur och vetenskap. Han samlade den tidens största bibliotek i Östergötland vilket omfattade 20 000 band. I den ingick bland annat David Nerhman Ehrenstråles boksamling. Karl Daniel förordnade att hans bibliotek inte fick skingras eller flytta från Boxholm. Trots detta skänkte en senare ägare, Didrik Pontus Burén, samlingen till Linköpings stiftsbibliotek. Karl Daniel avled 1838 och begravdes på Ekeby kyrkogård. 45 år tidigare erbjöds han adelskap men tackade nej och behöll släktnamnet Burén.

År 1872 bildades Boxholms Bruks AB. Didrik Pontus sålde bruket till det nybildade bolaget samt ett stort antal av säteriets skogs- och jordbruksfastigheter, sammanlagt 10 000 hektar. Priset var 1,5 miljon kr. Även om han behöll ett stort antal aktier i bolaget var dock den verkliga symbiosen mellan säteri och bruk borta efter nästan 100 år.

Ägarbytena fortsatte i tätare följd. Vid Didrik Pontus bortgång 1878 ärvde sonen, brukspatron Karl Pontus af Burén, säteriet Efter hans död 1905 tillföll säteriet hans efterlevande. Dessa sålde 1918 säteriet till Boxholms Bruks AB. Därmed var den 140 år långa Burénska epoken över.

Boxholms bruk ägde säteriet till 1935 då det såldes till godsägaren Carl Axel Nilsson. Den senare och hans söner sålde säteriet 1962 till friherre Ragnar Leuhusen. General Leuhusen flyttade familjens fideikommissbibliotek till säteriet. Det Burénska biblioteket fick alltså en värdig efterföljare.

År 1978 förvärvades det anrika säteriet av agronom Christian Örup (f-52) och hans maka Regina (f -50) under släktnamnet Horn af Åminne på Rottneros i Värmland. Christian Örup kommer från gården Örup utanför Tomelilla.

För cirka tio år gjorde undertecknad och fotografen Mia Karlsvärd ett reportage om säteriet. Ägarfamiljen bodde inte i den pampiga huvudbyggnaden utan i en 100 år gammal flygelbyggnad, även detta en rymlig och ståndsmässig bostad.

Gården var 339 hektar stor 1992 och taxeringsvärdet 4,5 miljoner kr.

Vackra ridhästar hör naturligtvis till herrgårdsmiljön.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom