Fortsätt till huvudinnehåll

Hög tid att hylla Jonna



Nu är vi inne på den tid av året när fotbollen ska summeras, trädgårdsmöblerna förpassas längst in i förrådet och köttgrytor puttra på spisen.

I allsvenskan har Malmö tagit ett fast grepp om Lennart Johanssons pokal men Norrköping har ändå varit årets stora behållning med offensivt spel och målglada matcher. Jag har nog sett alla matcher på TV utom de två senaste förlustmatcherna och är övertygad om att jag bara sitter framför rutan så vinner IFK…

Snoka har gjort en bra säsong och hamnar laget på medaljplats är det mer än godkänt. Jämfört med fjolåret har de ju tappat en stor del av laget inklusive Janne Andersson. Kujovic, Nyman och Fransson är spelare som inte ersätts i första taget även om ingen skugga faller på ersättarna Sebastian Andersson och Kalle Moberg.
LFC vinner SM för andra gången och glädjen är stor i stiftstaden. Grattis säger vi som bor i Linköpings utkanter. Stina Blackstenius har fått stor uppmärksamhet och efter varje vinst har Vadstenaborna hyllat henne på Rådhustorget. Kul och välförtjänt.


Lite i skymundan har dem löpstarka backen Jonna Andersson hamnat trots ett OS-silver och SM-vinst. Hög tid att Mjölby kommun och moderklubben Mjölby AI lyfter fram stadens dotter och ger henne en välförtjänt hyllning. Plats? Varför inte trappan på gamla stadshuset och den ska vara dekorerad i klubbfärgerna.

Jens Bollius, sportjournalist på Motala Tidning med rötterna i Mjölby, tycker att vi är dåliga på att hylla idrottshjältar. Mjölbyborna har nu möjlighet att ändra på tingens ordning.
                                                    *
Lite vid sidan av är historien om gambiern Modou Barrow som enligt Expressen gör succé i PL-laget Swansea. Det var ju inte länge sedan han spelade i Mjölby Södra och Mjölby AI. Norrköping, Elfsborg och Östersund är andra svenska klubbar han valsat runt i. Jag minns en match på Vifolkavallen där han satte en 40-metersboll i krysset. Det var som om grabben sköt rent reflexmässigt från höften.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...