Fortsätt till huvudinnehåll

Har du skådat sanningen och ljuset?




Golfförbundet har släppts årets statistik och den här gången pekar kurvorna och mungiporna uppåt. Ska vi ta nuffrorna först? 490 000 svenskar spelar golf och det är 9 794 fler än i fjol. Nästan alla grupper ökar, män och kvinnor, pojkar och flickor. Det står inget om orsakerna men en gissning från min sida är att klubbarna moderniserat sig och erbjuder fler medlemsalternativ anpassat efter hur aktiv man är under en säsong.

Mattias Lindholm funderade över golfen i Radio Östergötland i morse. Vem har tid att lägga fyra timmar på en runda, frågade han. Till saken hör att Mattias tog grönt kort i fjol och ännu inte hunnit ut på banan. Tidsbrist alltså Men vad är det för naturlag som säger att man måste alltid spela 18 hål? Det går bra att kliva av efter nio och då tar det inte längre tid än en fotbollsmatch.

Radiomannen talade också om golfen som snobbsport och här är han ute och cyklar. Då måste man gå 40 år tillbaka. Den svenska överklassen har för länge sedan övergivit golfen utan för dem är det havskappsegling och jakt i Kungens jaktklubb som smäller högst. Hästpolo har ännu inte slagit igenom i Djursholm och Falsterbo.

För min del är jag glad över att vi har så många fritidssysselsättningar att välja på: sommarstuga, charterresor, husvagn, båt, fiske, whiskyprovning, musik, vinprovning, hästsport mm, vilket är en följd av den stigande levnadsstandard som jag kan överblicka under min livstid (f-48). Ingen hobby är sämre än någon annan men golfen är allra bäst. Förbi är den tid då fotbollsmatchen klockan 13:30 var enda alternativet till söndagsnöje.

Vanligt folk kan ibland bli lite irriterade på oss golfare som inte bara spelar golf utan också pratar om golf all vår vakna tid. Det är ju så roligt och fler borde pröva på, tycker vi och överskattar ibland betydelsen av vår fritidssysselsättning.
Golfen har ju en oerhörd potential att ta av. Om vi är 9 miljoner invånare och knappt en halv miljon utövare så finns det 8,5 miljoner svenskar som ännu inte skådat sanningen och ljuset.

God morgon!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.