Fortsätt till huvudinnehåll

I gränslandet mellan journalistik och reklam



Hör du till dem som ratar reklam i brevlådan? Till den kategorin hör inte jag. Yrkesskadad som jag är läser jag nästan alla trycksaker som hamnar där. Med några dagars mellanrum har vi fått Folkungabygdens pastorats magasin – Livsviktigt – om tro och livsfrågor samt Östgötarna med Länsförsäkringar Östgöta som utgivare. Båda befinner sig i gränslandet mellan journalistik och reklam.

Livsviktigt är ett snyggt magasin med effektfull layout och proffsiga texter men så är också redaktören Lars-Åke Pettersson en rutinerad och kreativ tidningsmakare med många år som utgivare av Östgöta-Tidningen bakom sig.

Det bärande reportaget är om en kvinna som efter många år i omsorgen blev utbränd, bytte bana och numera driver en kombinerad restaurang och inredningsbutik på Albacken i Mjölby. Den typen av artiklar var mycket vanliga i Corren och andra dagstidningar för några år sedan. Bokstavligen jordnära är det reportage om en kyrkovaktmästare i Boxholm vars arbetsvecka beskrivs i detalj.

Noterbart är att kyrkoherde Fredrik Lennman än en gång får möjlighet att motivera det omdiskuterade beslutet att starta ett holdingbolag för framtida affärer med pastoratet som bas. Han försvarar också utbildningsresan till Jerusalem som genomfördes i två olika omgångar för pastoratets anställda och kostade totalt 600 000 kr. En story som uppmärksammades av riksmedierna. Fredrik Lennman jämför kostnaderna med en tvådagars kurs i Stockholm med resa och övernattning.

Försäkringsbolagets magasin är vältajmad för 17-23 oktober genomför bolaget en stor brandövning över länet och i november delar bolaget ut 200 miljoner kr i återbäring till sina kunder (ägare). Också det ett snyggt magasin med bra tryck. Den östgötska deckardrottningen Emelie Schepp porträtteras, ett reportage om ett miljölaboratorium, ett dito om filmstudion Crazy Pictures och en artikel om en före detta militär som ger överlevnadskurser på en gård utanför Finspång. Föredömligt korta texter och fina bilder. Några pekpinnar delas ut till läsarna men det är väl ofrånkomligt i den här typen av publikationer.

Det är egentligen bara en detalj som stör mig. Alla grafiker vet att versaler i ingressen inte ökar läsbarheten. Den om Finspångsföretaget har sex rader versaler staplade på varandra vilket gör den svårläst.

Kanske man kan se Livsviktigt och Östgötar som ett komplement till morgontidningen som blir allt tunnare.
                                                   

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom