Fortsätt till huvudinnehåll

I gränslandet mellan journalistik och reklam



Hör du till dem som ratar reklam i brevlådan? Till den kategorin hör inte jag. Yrkesskadad som jag är läser jag nästan alla trycksaker som hamnar där. Med några dagars mellanrum har vi fått Folkungabygdens pastorats magasin – Livsviktigt – om tro och livsfrågor samt Östgötarna med Länsförsäkringar Östgöta som utgivare. Båda befinner sig i gränslandet mellan journalistik och reklam.

Livsviktigt är ett snyggt magasin med effektfull layout och proffsiga texter men så är också redaktören Lars-Åke Pettersson en rutinerad och kreativ tidningsmakare med många år som utgivare av Östgöta-Tidningen bakom sig.

Det bärande reportaget är om en kvinna som efter många år i omsorgen blev utbränd, bytte bana och numera driver en kombinerad restaurang och inredningsbutik på Albacken i Mjölby. Den typen av artiklar var mycket vanliga i Corren och andra dagstidningar för några år sedan. Bokstavligen jordnära är det reportage om en kyrkovaktmästare i Boxholm vars arbetsvecka beskrivs i detalj.

Noterbart är att kyrkoherde Fredrik Lennman än en gång får möjlighet att motivera det omdiskuterade beslutet att starta ett holdingbolag för framtida affärer med pastoratet som bas. Han försvarar också utbildningsresan till Jerusalem som genomfördes i två olika omgångar för pastoratets anställda och kostade totalt 600 000 kr. En story som uppmärksammades av riksmedierna. Fredrik Lennman jämför kostnaderna med en tvådagars kurs i Stockholm med resa och övernattning.

Försäkringsbolagets magasin är vältajmad för 17-23 oktober genomför bolaget en stor brandövning över länet och i november delar bolaget ut 200 miljoner kr i återbäring till sina kunder (ägare). Också det ett snyggt magasin med bra tryck. Den östgötska deckardrottningen Emelie Schepp porträtteras, ett reportage om ett miljölaboratorium, ett dito om filmstudion Crazy Pictures och en artikel om en före detta militär som ger överlevnadskurser på en gård utanför Finspång. Föredömligt korta texter och fina bilder. Några pekpinnar delas ut till läsarna men det är väl ofrånkomligt i den här typen av publikationer.

Det är egentligen bara en detalj som stör mig. Alla grafiker vet att versaler i ingressen inte ökar läsbarheten. Den om Finspångsföretaget har sex rader versaler staplade på varandra vilket gör den svårläst.

Kanske man kan se Livsviktigt och Östgötar som ett komplement till morgontidningen som blir allt tunnare.
                                                   

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.