Fortsätt till huvudinnehåll

Grävskopor ger lekutrymme åt grodor



Dammen på sexan.

 
Orkar ni med lite mer golf i bloggen? Bara en kort nyhet om Mjölby Golfklubbs miljöarbete så slår jag igen nyhetsfabriken till våren.

Under rubriken ”Golfbanan som våtmarksresurs” berättar klubbens miljöråd om det senaste miljöprojektet som omfattar grävningsarbeten i dammarna på hål nr 6 och 10. Projektets mål är att utföra biotopförbättrande åtgärder i dammarna och att skapa naturliga förutsättningar för den biologiska mångfalden. 

Samarbetspartners är Mjölby kommun, Länsstyrelsen och med ekonomiskt bidrag från Naturvårdsverkets LONA-bidrag (Lokalt naturvårdsprojekt).

Vad kommer då att hända i dammarna? Jo, grävskoporna tar sig an delar av dammarna för att göra dem större och skapa enstaka djuphålor. I dessa hålor kan man lägga ut sten och död ved för att gynna groddjur och andra arter samt att skapa gömslen och spridningskorridorer mellan land och vatten. Antar att en och annan golfboll kommer att leta sig ner i hålorna också.

Dammen på hål nr 6 är redan tömd och arbetet kommer att genomföras i november. Denna del av projektet kommer att vara klar till våren 2017. Arbetet i dammen på tian, som är väsentligt mindre, starar hösten 2017.

När jag skrev den här texten dök det osökt upp en hel del rubrikförslag i huvudet. ”Invasion av grävskopor på Miskarp.” ”Grävskopor ger grodor lekutrymme.” Hur många av bollarna är mina?” ”Här gömmer sig det vita guldet” ”Djuphål på savannen”. Medger att den sista är långsökt. Ger liksom felaktiga associationer.

För en golfare som undertecknad, som funderar mer på spelet än på miljöeffekter, dyker det upp en annan fråga. Hur många bollar ligger i dammen på sexan, hur många svordomar har korsat luften när bollarna rullat ner? Den här bilden ger kanske en viss uppfattning om antalet bollar, men vem vågar ge sig ut på den här gungflyn?


 
Mången bra score har strandat här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.