Fortsätt till huvudinnehåll

Grävskopor ger lekutrymme åt grodor



Dammen på sexan.

 
Orkar ni med lite mer golf i bloggen? Bara en kort nyhet om Mjölby Golfklubbs miljöarbete så slår jag igen nyhetsfabriken till våren.

Under rubriken ”Golfbanan som våtmarksresurs” berättar klubbens miljöråd om det senaste miljöprojektet som omfattar grävningsarbeten i dammarna på hål nr 6 och 10. Projektets mål är att utföra biotopförbättrande åtgärder i dammarna och att skapa naturliga förutsättningar för den biologiska mångfalden. 

Samarbetspartners är Mjölby kommun, Länsstyrelsen och med ekonomiskt bidrag från Naturvårdsverkets LONA-bidrag (Lokalt naturvårdsprojekt).

Vad kommer då att hända i dammarna? Jo, grävskoporna tar sig an delar av dammarna för att göra dem större och skapa enstaka djuphålor. I dessa hålor kan man lägga ut sten och död ved för att gynna groddjur och andra arter samt att skapa gömslen och spridningskorridorer mellan land och vatten. Antar att en och annan golfboll kommer att leta sig ner i hålorna också.

Dammen på hål nr 6 är redan tömd och arbetet kommer att genomföras i november. Denna del av projektet kommer att vara klar till våren 2017. Arbetet i dammen på tian, som är väsentligt mindre, starar hösten 2017.

När jag skrev den här texten dök det osökt upp en hel del rubrikförslag i huvudet. ”Invasion av grävskopor på Miskarp.” ”Grävskopor ger grodor lekutrymme.” Hur många av bollarna är mina?” ”Här gömmer sig det vita guldet” ”Djuphål på savannen”. Medger att den sista är långsökt. Ger liksom felaktiga associationer.

För en golfare som undertecknad, som funderar mer på spelet än på miljöeffekter, dyker det upp en annan fråga. Hur många bollar ligger i dammen på sexan, hur många svordomar har korsat luften när bollarna rullat ner? Den här bilden ger kanske en viss uppfattning om antalet bollar, men vem vågar ge sig ut på den här gungflyn?


 
Mången bra score har strandat här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...