Fortsätt till huvudinnehåll

Big is beautiful

Varför är det kommersiella utbudet så likartat i alla svenska städer? Hennes & Mauritz, Kapp-Ahl, Lindex, JC, Dressman, Hemtex, Clas Ohlsson, Ur & Penn, Expert, Stadium eller Intersport grupperade kring en eller två stora livsmedelshallar. Så ser det ut i Stockholms södra förorter, i Linköping och Växjö, Mjölby och Motala ned små variationer. Inget utrymme för överraskningar och därför är det inte särskilt kul att strosa runt i en stad som man besöker för första gången.

En och annan kvinna med stort klädintresse försöker bryta mönstret med en boutique. Sådana försök brukar sällan bli långlivade särskilt inte i de mindre städerna. Avvecklingen sker i regel under ordnade former för ägaren har i regel en välbeställd gubbe som pyntar för nedläggningskostnaderna. Ibland händer det att den misslyckade affärskvinnan gråter ut i lokalpressen. Hon klandrar de frånvarande kunderna som inte begripit att hennes varor minsann haft den högsta kvaliteten. Att marknadsföring och annonser mest ses som en onödig utgift nämns sällan. Men det kan aldrig vara kundernas fel att en butik slår vantarna i bordet.

Varför är det så svårt för en privat affärsägare med bästa läge att konkurrera med kedjorna? Jo, därför att kedjorna är professionella med specialister på inköp och marknadsföring. Bättre logistik, effektivare marknadsföring, större inköp, lägre priser och snyggare skyltning. Här hänger de små inte med och här finns inget utrymme för sentimentalitet och småskalighet. Big is beautiful men särskilt spännande är det inte.

Till en annan sak. Tidningsuppgifterna om att Kvarnen på Magasinsgatan i Mjölby har en allvarlig spekulant väcker min nyfikenhet. Spekulantens identitet är förstås hemligt. Det är oftast så när stora företag är inblandade. Det är väl någon sorts ryggmärgsreflex som slår till innanför de mörka kostymerna.

Den enda verksamhet jag kan tänka mig är lager av något slag. Men lager innebär också mycket lastbilstrafik vilket kanske inte är så lyckat med tanke på trafiksituationen på Magasinsgatan och Kungsvägen. Men hellre det än att en jättestor byggnad i stans centrum står tom och förfaller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.