Varför är det kommersiella utbudet så likartat i alla svenska städer? Hennes & Mauritz, Kapp-Ahl, Lindex, JC, Dressman, Hemtex, Clas Ohlsson, Ur & Penn, Expert, Stadium eller Intersport grupperade kring en eller två stora livsmedelshallar. Så ser det ut i Stockholms södra förorter, i Linköping och Växjö, Mjölby och Motala ned små variationer. Inget utrymme för överraskningar och därför är det inte särskilt kul att strosa runt i en stad som man besöker för första gången.
En och annan kvinna med stort klädintresse försöker bryta mönstret med en boutique. Sådana försök brukar sällan bli långlivade särskilt inte i de mindre städerna. Avvecklingen sker i regel under ordnade former för ägaren har i regel en välbeställd gubbe som pyntar för nedläggningskostnaderna. Ibland händer det att den misslyckade affärskvinnan gråter ut i lokalpressen. Hon klandrar de frånvarande kunderna som inte begripit att hennes varor minsann haft den högsta kvaliteten. Att marknadsföring och annonser mest ses som en onödig utgift nämns sällan. Men det kan aldrig vara kundernas fel att en butik slår vantarna i bordet.
Varför är det så svårt för en privat affärsägare med bästa läge att konkurrera med kedjorna? Jo, därför att kedjorna är professionella med specialister på inköp och marknadsföring. Bättre logistik, effektivare marknadsföring, större inköp, lägre priser och snyggare skyltning. Här hänger de små inte med och här finns inget utrymme för sentimentalitet och småskalighet. Big is beautiful men särskilt spännande är det inte.
Till en annan sak. Tidningsuppgifterna om att Kvarnen på Magasinsgatan i Mjölby har en allvarlig spekulant väcker min nyfikenhet. Spekulantens identitet är förstås hemligt. Det är oftast så när stora företag är inblandade. Det är väl någon sorts ryggmärgsreflex som slår till innanför de mörka kostymerna.
Den enda verksamhet jag kan tänka mig är lager av något slag. Men lager innebär också mycket lastbilstrafik vilket kanske inte är så lyckat med tanke på trafiksituationen på Magasinsgatan och Kungsvägen. Men hellre det än att en jättestor byggnad i stans centrum står tom och förfaller.
En och annan kvinna med stort klädintresse försöker bryta mönstret med en boutique. Sådana försök brukar sällan bli långlivade särskilt inte i de mindre städerna. Avvecklingen sker i regel under ordnade former för ägaren har i regel en välbeställd gubbe som pyntar för nedläggningskostnaderna. Ibland händer det att den misslyckade affärskvinnan gråter ut i lokalpressen. Hon klandrar de frånvarande kunderna som inte begripit att hennes varor minsann haft den högsta kvaliteten. Att marknadsföring och annonser mest ses som en onödig utgift nämns sällan. Men det kan aldrig vara kundernas fel att en butik slår vantarna i bordet.
Varför är det så svårt för en privat affärsägare med bästa läge att konkurrera med kedjorna? Jo, därför att kedjorna är professionella med specialister på inköp och marknadsföring. Bättre logistik, effektivare marknadsföring, större inköp, lägre priser och snyggare skyltning. Här hänger de små inte med och här finns inget utrymme för sentimentalitet och småskalighet. Big is beautiful men särskilt spännande är det inte.
Till en annan sak. Tidningsuppgifterna om att Kvarnen på Magasinsgatan i Mjölby har en allvarlig spekulant väcker min nyfikenhet. Spekulantens identitet är förstås hemligt. Det är oftast så när stora företag är inblandade. Det är väl någon sorts ryggmärgsreflex som slår till innanför de mörka kostymerna.
Den enda verksamhet jag kan tänka mig är lager av något slag. Men lager innebär också mycket lastbilstrafik vilket kanske inte är så lyckat med tanke på trafiksituationen på Magasinsgatan och Kungsvägen. Men hellre det än att en jättestor byggnad i stans centrum står tom och förfaller.
Kommentarer
Skicka en kommentar