Fortsätt till huvudinnehåll

Sadomasochism i Aberdeen


Ibland undrar jag om jag inte läst för många deckare, thrillers eller andra spänningsromaner. På senare år har jag lagt undan många i ren trötthet halvvägs in i handlingen. Men nu har jag fått en ny favorit, skotten Stuart MacBride. Boken jag läser heter Den brustna huden.

Hjälten är den unge kriminalinspektören Logan McRae och miljön Aberdeen på Nordsjökusten. Egentligen en ganska deprimerande sådan. Vädret växlar mellan snöglopp eller storm, tonen är rå och sexskämten haglar särskilt när de får utreda mordfall med sadomasochistiska inslag. Alla överordnade tilltalas med sir och cheferna är nyckfulla och egoistiska. Lyckade gripanden firas alltför ofta på puben och många arbetsdagar inleds med baksmälla och depressioner. Den ständiga övertiden sliter på förhållanden därhemma. Murvlarna på tidningarna är elaka och tar alla chanser att kritisera de klantiga snutarna. Ofta möts journalister och poliser på puben för att betyga varandra sin ömsesidiga vördnad.

Men intrigen rullar på, framsteg i utredningarna följs av bakslag och spänningen byggs upp sakta men säkert. Är den unge fotbollsstjärnan skyldig till serievåldtäkt eller inte och varför är det så svårt att få till ett genombrott i fallen med den mördade, manliga porrstjärnorna?

Huvudpersonerna skildras med svart humor, särskilt beskrivningarna av en avskydd men framgångsrik stjärnadvokat och en överviktig, kvinnlig kommissarie vars språkbruk överträffar den värste hamnsjåare. MacBride har öga för detaljer, tonfall och attityder.

Om du gillar deckare med brittisk klang så är den Den brustna huden värd några timmar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.