Fortsätt till huvudinnehåll

Pinsamheter i Vadstena

Det är alltid spännande att hämta Corren i brevlådan varje morgon. Idag var den intressantaste läsningen Gerd Mellbergs artikel om den moderata sprickan i Vadstena kommunfullmäktige.

Det handlar om att tre män i allianspartierna, Gunnar Jivegård (KD), Anders Agnemar © och Magnus Ekholm (FP) får titeln biträdande kommunalråd och ska avlasta kommunstyrelsens ordförande Jan Sundström (M) vid behov. Förslaget fick hård kritik från Carl-Arne Larsson (M) som anlade ett genusperspektiv på frågan. Även partikamraten Lennart Andersson yrkade avslag och sa att titeln biträdande kommunalråd var en innovation och yrkade avslag.

Oavsett argumentens bärighet är detta en fråga som ska avgöras inom partigruppen innan den går fram till ett publikt beslutande forum som fullmäktige. Det är elementärt i kommunpolitiken.

Kommunalrådet Jan Sundström tyckte att detta var en pinsammaste diskussion han varit med om, men pinsamheten faller mest tillbaka på honom själv som inte lyckats förankra förslaget i den egna partigruppen. Består det ledande partiet i alliansen av ett gäng anarkister eller handlar det om den vanliga blandningen av makt, inflytande och titelsjuka? Ingen bra start för det nya kommunalrådet Sundström.

För att åstadkomma en återremiss krävs att en tredjedel av ledamöterna tycker så och det villkoret uppnåddes med god marginal. 17 socialdemokrater röstade emot förslaget liksom enstaka moderater och tre moderater lade ner sina röster. Jag antar att oppositionen ler i mjugg idag och att politikerföraktet späs på.

När jag läser detta går tankarna tre, fyra mil söderut till Ödeshög där sådana här pinsamheter är vardagsmat i fullmäktige.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...