Fortsätt till huvudinnehåll

Pinsamheter i Vadstena

Det är alltid spännande att hämta Corren i brevlådan varje morgon. Idag var den intressantaste läsningen Gerd Mellbergs artikel om den moderata sprickan i Vadstena kommunfullmäktige.

Det handlar om att tre män i allianspartierna, Gunnar Jivegård (KD), Anders Agnemar © och Magnus Ekholm (FP) får titeln biträdande kommunalråd och ska avlasta kommunstyrelsens ordförande Jan Sundström (M) vid behov. Förslaget fick hård kritik från Carl-Arne Larsson (M) som anlade ett genusperspektiv på frågan. Även partikamraten Lennart Andersson yrkade avslag och sa att titeln biträdande kommunalråd var en innovation och yrkade avslag.

Oavsett argumentens bärighet är detta en fråga som ska avgöras inom partigruppen innan den går fram till ett publikt beslutande forum som fullmäktige. Det är elementärt i kommunpolitiken.

Kommunalrådet Jan Sundström tyckte att detta var en pinsammaste diskussion han varit med om, men pinsamheten faller mest tillbaka på honom själv som inte lyckats förankra förslaget i den egna partigruppen. Består det ledande partiet i alliansen av ett gäng anarkister eller handlar det om den vanliga blandningen av makt, inflytande och titelsjuka? Ingen bra start för det nya kommunalrådet Sundström.

För att åstadkomma en återremiss krävs att en tredjedel av ledamöterna tycker så och det villkoret uppnåddes med god marginal. 17 socialdemokrater röstade emot förslaget liksom enstaka moderater och tre moderater lade ner sina röster. Jag antar att oppositionen ler i mjugg idag och att politikerföraktet späs på.

När jag läser detta går tankarna tre, fyra mil söderut till Ödeshög där sådana här pinsamheter är vardagsmat i fullmäktige.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.