Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby kommun firar 40-årsjubileum



Nedanstående artikel var publicerad i Corren den 28 januari. I veckan har ksau bestämt att 40-årsjubileet ska firas med ett öppet hus i Stadshuset. Datum och program är ännu inte bestämt men jag föreslår en programpunkt med titeln:"40 år sedan kommunsammanslagningen, när är det dags för nästa?"


Min första tidningsarbetsgivare var Östgöta-Bladet i Vadstena. Tidningen hade devisen ”Lugnt framåtskridande – sunda reformer” i vinjetten. Av någon anledning tänker jag på ”Bladet” när jag summerar Mjölbys första 40 år som storkommun.
Vifolka kommun, Folkunga kommun, delar av Boberg och Skänninge stad ingick äktenskap med Mjölby stad 1971. Mycket har hänt under åren men jag flyttade hit 1982 så mitt perspektiv är begränsat.

Början av 70-talet var en händelserik period. Köpcentrum byggdes och mycket av stans kommersiella liv förflyttades västerut från Järnvägsgatan och Stora torget, samtidigt som folkvalda representanter från kommunens olika delar skulle hitta fungerande arbetsformer i kommunala styrelser och nämnder. Den politiska majoriteten i stadshuset har växlat men utvecklingen har rullat på. Lugna perioder har avlöst mer expansiva perioder. Det senaste decenniet har onekligen varit händelserikt.

Låt mig bara så här direkt ur minnet försöka lista positiva och negativa händelser ur den period jag kan överblicka, knappt 30 år.

Först och främst BT:s och Väderstad-Verkens fantastiska utveckling till världsledande i respektive bransch. Runsvens utveckling (inkl ÖoB) till en av Sveriges största detaljister. Bygget av Resecentrum och utvecklingen av pendeltågstrafiken så att kommunens invånare får tillgång till en större arbetsmarknad. Det pågående dubbelspårsbygget och utbyggnaden av riksväg 32 till Motala får räknas som grenar på samma träd. Förvandlingen av E 4 söder om Mjölby till motorväg i början av 2000-talet. Viringes nuvarande expansion som industri- och handelsområde efter många år där McDonalds var ensam herre på täppan. Bygget av trafiksäkra cykelbanor mellan Mjölby-Skänninge och Mjölby-Mantorp. Ombyggnaden av Danfoss gamla lokaler till ett modernt vuxenutbildningscentrum. Mjölby Svartådalen Energi har framgångsrikt byggt ut fjärrvärmenätet till fromma för plånboken och miljön i två etapper; på 1980-talet och i början av 2000-talet.

Mantorps expansion som attraktiv bostadsort mellan Mjölby och residensstaden. Ombyggnaden av stadshuset och Drabanten blev ett lyft för främst biblioteket. Satsningen på nya villaområden i Mjölby och Mantorp samt bygget av kvarteret Hövitsmannen vid ån. Mobilias renässans på senare år tack vare City Gross. Satsningen på centrala bostäder på Svartå strand, ett projekt som är i sin linda.

På fritidssidan har också hänt mycket. Bygget av ishallen 1986, bygget av golfbanan i samma veva (men det är knappast kommunens förtjänst), simhallsbygget 2003 och det fortsatta arbetet med att utveckla miljön kring Svartån. Skänninge idrottsparks ombyggnad i samband med dubbelspårsbygget liksom det nya ridhuset. Bevarandet av det gamla stationshuset i Skänninge.


Allt detta har medfört att kommunens invånare rätar på nacken och talar om sin hemort med ett positivare tonfall.

Men det finns också negativa inslag. Jag tänker närmast på företagshändelser som nedläggningen av bruket i Spångsholm, den gradvisa nedmonteringen av Danfoss och dess flyttning till Linköping, ABB:s nedläggning, nedläggningen av K A Wiking i Skänninge och Nordiens Systems i Mantorp samt Artex kräftgång. De tomma butikslokalerna i Galleria Kvarnen och svårigheterna att etablera något av fotbollslagen högre upp i seriesystemet.

Motsättningarna mellan Skänninge och Mjölby består trots 40 års äktenskap. Vi får hoppas att dubbelspårsbygget och utbyggnaden av riksväg 32 ger medeltidsstaden en välbehövlig vitamininjektion och utökat invånarantal.

Var står Mjölby om ytterligare 40 år? En omöjlig fråga att besvara förstås. Den som ändå finge vara med då också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna