Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby kommun firar 40-årsjubileum



Nedanstående artikel var publicerad i Corren den 28 januari. I veckan har ksau bestämt att 40-årsjubileet ska firas med ett öppet hus i Stadshuset. Datum och program är ännu inte bestämt men jag föreslår en programpunkt med titeln:"40 år sedan kommunsammanslagningen, när är det dags för nästa?"


Min första tidningsarbetsgivare var Östgöta-Bladet i Vadstena. Tidningen hade devisen ”Lugnt framåtskridande – sunda reformer” i vinjetten. Av någon anledning tänker jag på ”Bladet” när jag summerar Mjölbys första 40 år som storkommun.
Vifolka kommun, Folkunga kommun, delar av Boberg och Skänninge stad ingick äktenskap med Mjölby stad 1971. Mycket har hänt under åren men jag flyttade hit 1982 så mitt perspektiv är begränsat.

Början av 70-talet var en händelserik period. Köpcentrum byggdes och mycket av stans kommersiella liv förflyttades västerut från Järnvägsgatan och Stora torget, samtidigt som folkvalda representanter från kommunens olika delar skulle hitta fungerande arbetsformer i kommunala styrelser och nämnder. Den politiska majoriteten i stadshuset har växlat men utvecklingen har rullat på. Lugna perioder har avlöst mer expansiva perioder. Det senaste decenniet har onekligen varit händelserikt.

Låt mig bara så här direkt ur minnet försöka lista positiva och negativa händelser ur den period jag kan överblicka, knappt 30 år.

Först och främst BT:s och Väderstad-Verkens fantastiska utveckling till världsledande i respektive bransch. Runsvens utveckling (inkl ÖoB) till en av Sveriges största detaljister. Bygget av Resecentrum och utvecklingen av pendeltågstrafiken så att kommunens invånare får tillgång till en större arbetsmarknad. Det pågående dubbelspårsbygget och utbyggnaden av riksväg 32 till Motala får räknas som grenar på samma träd. Förvandlingen av E 4 söder om Mjölby till motorväg i början av 2000-talet. Viringes nuvarande expansion som industri- och handelsområde efter många år där McDonalds var ensam herre på täppan. Bygget av trafiksäkra cykelbanor mellan Mjölby-Skänninge och Mjölby-Mantorp. Ombyggnaden av Danfoss gamla lokaler till ett modernt vuxenutbildningscentrum. Mjölby Svartådalen Energi har framgångsrikt byggt ut fjärrvärmenätet till fromma för plånboken och miljön i två etapper; på 1980-talet och i början av 2000-talet.

Mantorps expansion som attraktiv bostadsort mellan Mjölby och residensstaden. Ombyggnaden av stadshuset och Drabanten blev ett lyft för främst biblioteket. Satsningen på nya villaområden i Mjölby och Mantorp samt bygget av kvarteret Hövitsmannen vid ån. Mobilias renässans på senare år tack vare City Gross. Satsningen på centrala bostäder på Svartå strand, ett projekt som är i sin linda.

På fritidssidan har också hänt mycket. Bygget av ishallen 1986, bygget av golfbanan i samma veva (men det är knappast kommunens förtjänst), simhallsbygget 2003 och det fortsatta arbetet med att utveckla miljön kring Svartån. Skänninge idrottsparks ombyggnad i samband med dubbelspårsbygget liksom det nya ridhuset. Bevarandet av det gamla stationshuset i Skänninge.


Allt detta har medfört att kommunens invånare rätar på nacken och talar om sin hemort med ett positivare tonfall.

Men det finns också negativa inslag. Jag tänker närmast på företagshändelser som nedläggningen av bruket i Spångsholm, den gradvisa nedmonteringen av Danfoss och dess flyttning till Linköping, ABB:s nedläggning, nedläggningen av K A Wiking i Skänninge och Nordiens Systems i Mantorp samt Artex kräftgång. De tomma butikslokalerna i Galleria Kvarnen och svårigheterna att etablera något av fotbollslagen högre upp i seriesystemet.

Motsättningarna mellan Skänninge och Mjölby består trots 40 års äktenskap. Vi får hoppas att dubbelspårsbygget och utbyggnaden av riksväg 32 ger medeltidsstaden en välbehövlig vitamininjektion och utökat invånarantal.

Var står Mjölby om ytterligare 40 år? En omöjlig fråga att besvara förstås. Den som ändå finge vara med då också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.