Fortsätt till huvudinnehåll

Casanova i Mjölby

Erkänn att den här rubriken lockar lite grann. Casanova i Mjölby, vad menar karln? Sex i bloggen? Men lugn mina vänner, bara lugn. Det handlar om Jacques Werup, den skånske författaren, poeten och estradören som på sin tid var nästan lika omskriven som Björn Ranelid. Werup uppträdde bland annat på scen med Lill Lindfors på 80-talet.

Jacques Werup skrev 1979 romanen ”Casanovas senare resor” där Casanova bland annat hamnar i Mjölby. Och som vanligt när Mjölby är inblandat i litterära sammanhang figurerar en viss korvkiosk och ni vet förstås vilken. Jag citerar ett stycke ur boken (sid 282):

”Min hunger hade vid det här laget blivit kolossal. Förgäves sökte jag ett näringslokus. Gång på gång blev jag hänvisad till ett plåtskjul som påminde om allmänhetens urinoarer i Paris. Därifrån stank kokt fett och vidbränd potatis. Man upplyste mig om att den vämjeliga plåtlådan var ett s.k. gatukök vid vilket man parkerade sig och helt enkelt på stående fot glufsade i sig korvar och annat söndermalet grisavfall. Gud hjälpe mig, tänkte jag, att jag må undkomma förnedringen att inta min föda på det viset.

Men hungern blev mig övermäktig. Jag beställde ett glas bourgogne för att få ner det kvalmiga köttet i min strupe. Kvinnan inne i gatuköket, en inte helt oäven, purung liten skapelse, som jag kärleksfullt tilltalade med en strof av Ariosto, öppnade ett monstrums mun:
- Åk hem och ät spagetti din jävla balubas!”

Så fortsätter den inte helt smickrande skildringen av Mjölbys nattliv. Till slut hamnar Casanovas sentida ättling på ett möte hos Frälsningsarmén och det var inte så han tänkt avsluta kvällen.

Såg en TV-intervju med Jacques Werup häromdagen och om ni tycker att det varit tyst om honom på senare år äger det sin riktighet. Han håller på att trappa ner sitt författarskap efter att ha klarat sig igenom en svår sjukdom. Den för en författare så nödvändiga nyfikenheten och drivkraften saknas numera, förklarade han.

Jacques Werup tilldelades 1980 Stora romanpriset på 25 000 kronor för Casanovas senare resor. Mjölby kommuns PR-avdelning hade nog inte röstat på honom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.