Fortsätt till huvudinnehåll

Byggkoll i Mjölby


Man bygger och bygger i Mjölby. Dagens första byggkoll går till Albacken där XL-Bygg uppför en ny byggmaterialhandel (bilden). Bara att applådera. Optimera på Kungsvägen behöver konkurrens.

KF-bygget i centrum avancerar med hög hastighet och radhusbyggena på andra sidan Smålandsvägen har kommit igång. På Kungshöga uppförs enstaka villor liksom på Sörby.

BOKLOK - ett samarbete mellan Skanska och IKEA – har planer på att uppföra 18 radhus på Sörby. 106 kvadratmeter fördelade på två plan till det facila priset av 2 290 000 kronor. Jo, du har läst rätt. Nästan 2,3 miljoner för ett radhus.

Projektet marknadsförs ganska hårt med Mjölbymått mätt. Tidningsannonser, ett skyltfönster i Gallerian och igår fick jag en broschyr i brevlådan. Copywritern sparar inte på krutet. Läs bara: ”Inuti är husen välplanerade och ljusa, med en våning för de gemensamma rummen och en våning för alla sovrum. De har allt en modern familj kan behöva – minus de onödiga dyra kvadratmetrarna, plus det extra snygga utseendet.”

Notera hur skribenten elegant trollar bort det faktum att husen inte är större än 106 kvadratmeter.

På projektets hemsida presenteras en boendekalkyl som påstår att månadskostnaden blir 6 272 kronor (exklusive hushållsel) men det förutsätter en kontantinsats på 345 000 kronor. Hur många unga familjer klarar en kontantinsats på 345 000 kronor? Inte många. Det blir nog att plussa på lånedelen och då lär inte månadskostnaden stanna på 6 272 kronor. Utan att ha stenkoll på begagnade villamarknaden vågar jag påstå att drygt två miljoner kronor räcker till väldigt mycket hus i Mjölby.

Vad jag är glad över att inte vara med i det racet längre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...