Fortsätt till huvudinnehåll

Kyrkan på slätten


Min Facebook-vän Håkan Johansson berättar att påskdagens och annandagens gudstjänster i Högby kyrka lockade totalt tio besökare. Intresset är alltså inte större under en av årets största kyrkhelger. Vad ska man dra för slutsatser av det?

Jag har en kluven inställning till kyrkan. Jag är inte troende men vill att kyrkan ska finnas där i bakgrunden ändå. Jag går gärna dit när det handlar om barndop, bröllop och begravningar och tycker om arkitekturen och stämningen i byggnaden. Får positiva känslor när jag passerar min konfirmationskyrka i Motala eller lilla Väversunda kyrka där vi gifte oss sommaren 1975. Tycker att kyrkor i allmänhet är vackra blickfång när jag kör bil på slätten. Jag tänker: vad vore den här bygden utan sin kyrka? Möjligen ett div V-lag med rekryteringsproblem. Jag har heller aldrig haft en tanke på att lämna svenska kyrkan för att spara in kyrkoskatten. En tillbakalutad och bekväm inställning kan tyckas men sådan är jag. Mer iakttagare än deltagare.

Jag tror att kyrkan lider av samma problem som andra arrangörer av publika tillställningar här i Mjölby om det så gäller teaterföreställningar, konserter, marknader eller fotbollsmatcher. Alla klagar över bristen på publik. Läste nyligen i tidningen att arrangören av Skänninge medeltidsmarknad ger upp. Vi har aldrig haft så gott om fritid men var håller människorna hus?

Sommarstugan, båten eller husvagnen kan vara delförklaringar men de allra flesta finner vi på IKEA eller byggmaterialhandeln rotande efter virke, granitplattor, diskhoar eller vattenkranar för ombyggnad av köket för fjärde gången på tio år. Eller bygger om altanen till pensionärskuvös.
 
Och en och annan hänger framför datorn förstås…

Kommentarer

  1. I kyrkan behövs ingen publik - en kyrka med publik är en kyrka i kris. Kyrkan behöver istället deltagare. Frågan som kyrkan därför måste besvara är varför någon ska vara deltagare i en gudstjänst eller annan kyrklig verksamhet.

    Jag skulle tro att kyrkans problem där inte är att hon önskar sig för mycket, utan att hon hoppas och önskar för lite. En del av Svenska kyrkans ideologi är att det inte spelar någon roll om människor går i kyrkan - men hur ska det komma dit folk, om inte ens kyrkan verkar vara klar över varför någon ska gå dit?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...