Fortsätt till huvudinnehåll

Taktiska varsel på Underwater Systems

Så här idylliskt ligger anläggningens skjuttorn i Varamovikens södra del.

Saab Underwater Systems flyttar till Linköping. 14 personer blir kvar i Motala för testverksamhet och bara elva får gå. Slutet gott, allting gott? Ja, om man jämför med varslet i november där man talade om nedläggning och att 130 personer skulle bli utan arbete.

Men jag tror att företagsledningen spelade ett taktiskt spel i november för att sätta press på beställaren, Försvarsmakten. Platschefen sa i en radiointervju i morse att några beställningar på torpeder hade droppat in vid årsskiftet och att försvaret deklarerat att det är strategiskt viktigt att torpedkompetensen finns kvar i landet. Det var tillräckligt för att fortsätta produktionen även om det sker på en annan ort.

Under mina år som arbetsmarknadsreporter slog det mig ofta att varsel läggs med ordentlig prutmån. Sen kan företagsledning och fackföreningar kalla till presskonferens några månader senare, le in i kamerorna och meddela att så och så många jobb har vi i alla fall räddat. Och alla är belåtna och glada. Jag tror att även Saabs koncernledning är tillräckligt cynisk för ett sådant spel.

Återstår att se hur många år denna uppgörelse räcker. Det har förekommit åtskilliga varsel och personalneddragningar under de senaste 15 åren.

Hur som helst. En industriepok är över i Motala. Det är i år 70 år sedan torpedverkstan flyttade från Karlskrona till Motala under brinnande krig. Under storhetstiden var CTV en av stans största industrier med cirka 300 anställda.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...