Fortsätt till huvudinnehåll

Golf och biljard i slottsmiljö


Mauritzberg på Vikbolandet är den senast (sist?) byggda golfbanan i Östergötland. Jag har inte spelat den ännu men i sommar ska det bli av. Det är inte många banor i Östergötland som har ett 1700-talsslott som granne.
Jag och min familj har ett särskilt förhållande till Mauritzberg. Slottet har ägts av Luxor i Motala, eller rättare sagt dess ägare Axel Holstensson, och både jag och min far har jobbat på Luxor. På 60-talet fungerade det som semesterhem där de anställda med familjer kunde bo billigt och vackert vid Bråvikens södra strand. Det var bad, fiske och fotbollsspel för hela slanten. Vaktmästaren Schill var en hyvens karl och vi killar tyckte han var lite spännande för han jobbade som plit på Skenäsanstalten på vintern.
Till gården hörde stora jordgubbsodlingar och alla satte högt värde på de söta bären. Nästan varje middag avslutades med jordgubbar. Min klasskamrat Totte Lilja och jag roade oss med att byta ut sockret i skålarna mot salt. Det var rätt kul att se hur ansiktsdragen stelnade på gästerna. Vi lyckades hålla masken och ingen avslöjade oss. Tydligen hade dragit på oss ett rykte som busfrön för vid ett annat tillfälle blev vi orättvist beskyllda för att ha släppt ut två välmatade gäddor ur sumpen. En gubbe var riktigt sur.
Jag återstiftade bekantskapen med Mauritzberg när jag som ung, nyanställd försäljare hamnade på min första konferens 1973. Det var fotbollsspel, biljardspel och produktgenomgång inför hösten. Säljargänget var ganska grabbigt om vi säger så och biljardkvällarna kunde bli sena och högljudda.
Första eftermiddagen ägnades åt fotboll. Samtliga spelade, ung som gammal. Chefen var i 50-årsåldern och tilläts göra både två och tre mål trots att hans bollsinne var i klass med hörnstolpens. Sånt fjäsk har jag aldrig gillat utan vid ett tillfälle sprang jag ifatt och skuldra mot skuldra satte jag in en liten stöt. Det räckte för att han skulle tappa balansen och började yra om en spark i brösthöjd och revbensbrott. Försäljningschefen i Stockholm, Hasse Hellqvist, idrottsledare i Djurgården och sedermera ledamot av Riksidrottsstyrelsen, förmanade mig. ”Ta´t lugnt, han är 25 år äldre än du. Det får inte bli några skador här”.
Hela kvällen beklagade sig den gamle försäljningschefen över ”överfallet” och att jag som rookie skulle se upp i fortsättningen. De andra stämde in och sa att jag skulle få sparken och framemot kvällen visste jag inte om jag skulle få packa väskan och åka hem dagen därpå. Alla hot var naturligtvis mest bullshit. Det var mycket av den varan på Luxor.
Nästa dags fotbollsspel spelades i ett lugnare tempo av flera skäl. Gammelchefen och jag hamnade i samma lag och jag placerade mig själv i försvaret. Det behövdes ingen kroppskontakt för att stoppa anfallen. Jag klev bara fram i luckorna, stoppade bollen och passade vidare.
Så nu förstår ni varför jag ser fram emot en runda på Mauritzberg. Fast då ska jag slå på en betydligt mindre boll än för 38 år sedan. Och jag lovar att inte tackla motspelarna.
FOTNOT
På Wikipedia kan ni läsa mer om 1700-talsslottet. Många kända adelssläkter har ägt det och 1722 satte ryssarna eld på slottet. Idag drivs det som hotell av en finsk kvinna och det är hotellet som ligger bakom golfbanan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.