Fortsätt till huvudinnehåll

Gjorde utbrott för att göra inbrott


Fotbollsmatch på gång?

Hur kunde du glömma fängelset, frågade en kompis när jag gjorde en genomgång av Skänninges starka och svaga sidor i en kolumn häromdagen. Ja, hur kunde jag glömma denna framtidsbransch? Jag blir svaret skyldig i skrivande stund.

1982 var jag nyanställd på Correns redaktion i Mjölby och redaktionschefen Gullan Ericsson skickade mig att bevaka en rättegång för första gången. Åtalad för grov stöld var en intern på Skänningeanstalten. Hans brott var att han gjorde utbrott från anstalten för att göra inbrott på Systembolaget och återvände till anstalten och sålde spriten till andra fångar. Det skedde flera gånger. Han hade hittat en taklucka som han forcerade utan större ansträngning under småtimmarna.

Trots utpekande av ett vittne ogillades åtalet. Hans försvarsadvokat var skicklig och hackade sönder vittnets berättelse i små bitar. Jag blev fullständigt fascinerad av historiens olika delar, inte minst de komiska inslagen, och det bidrog nog till att jag blev något av en rättegångsfreak under de kommande 25 åren. Internen var inemot två meter lång, hade långt mörkt hår och liknade indianen i Gökboet. Han sa inte mycket under förhandlingarna utan lät advokaten sköta snacket. Och det gick ju bra. Jag för min del var säker på att han var skyldig.

En annan minnesvärd fängelsehistoria är den när korpfotbollslaget rymde under en match mot K A Wiking. Motspelare och domare stod bara och gapade när fånglaget på en given signal galopperade mot solnedgången och friheten. Domarn skrev nog WO i protokollet.

Skänninge marknad har givit upphov till många goda historier under årens lopp. På 60-talet uppträdde en lokal förmåga med en oxe som hette Pelle. En ganska tråkig och långsam tillställning. Höjdpunkten i föreställningen var när ”husse” lade sig under Pelle och lät denne passera ovanför. En gång lättade oxen på svansen precis när han passerade med akterdelen i höjd med husses huvud.

Trots denna dramaturgiska klimax var ett grabbgäng missnöjda med föreställningen och krävde entrépengarna tillbaka. I biljettkuren satt oxdomptörens farsa och han vägrade släppa ifrån sig några kulor. Då välte grabbarna biljettkuren med dörren neråt. Stor uppståndelse, upprörda röster och Kalle Mässing ryckte ut för att befria pappan. Men då var grabbgänget skingrat för vinden. Rykten gick att förövarna var ett synnerligen avancerat gäng med rötterna i Vallerstad och Bjälbo. Sin tids M 16.

Leverantörer av denna historia är Sten-Åke Björnstedt och Uffe Holmertz. Två utomordentliga historieberättare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.