Fortsätt till huvudinnehåll

"Man får inte bre på för tjockt"

Mina pigga läsare har naturligtvis redan räknat ut att gårdagens inlägg var ett aprilskämt. Ett besök av Robert Karlsson på Miskarp vore i och för sig inte omöjligt om de ekonomiska förutsättningarna finns. Ett bra aprilskämt ska ligga på gränsen till det rimliga. Ni får nöja er med att se Robert i TV-sändningarna från Masters i nästa vecka.

Det bästa aprilskämt jag varit med om inträffade på Correns Motalaredaktion i slutet av 90-talet. Idékläckare var som så ofta Sten-Åke Björnstedt. De tidningsläsare som slog upp tidningen den måndagsmorgonen såg på en bild hur västklädda kommunalarbetare var i färd med att såga ner de ståtliga träden i Kanalparken. Bredvid stod ett bekymrat kommunalråd (Johan Andersson) och såg på. Texten berättade att kommunalrådet lyckats utverka en respit på 48 timmar, sen skulle tekniska kontorets mannar på´t igen.

Åtskilliga gick på skämtet fast ”arbetet” skulle varit utfört på en söndag. Åtminstone två upprörda kvinnor kontaktade redaktionen och ville bilda ”Aktionsgruppen för kanalparkens bevarande”. Luften pyste ur dem när vi upplyste om dagens datum. Kommunalrådet var inte svårövertalad berättade Sten-Åke. Motorsågsmassakern piggade upp redaktionen hela veckan.

För några år sedan hade vi på Correns lokalredaktion i Mjölby ett bra skämt. Idégivare var MSE-direktören Klas Gustafsson som berättade att MSE var berett att sponsra båttrafik på Svartån mellan Burensköldsbron och det nybyggda villaområdet i Sörby. Båtarna, typ Paddan i Göteborg, skulle drivas av miljövänliga, biogasdrivna dieslar. Uppslaget var riktigt bra men tyvärr förstördes det till en del av undertecknad som gick igång på alla cylindrar och lade till att Monika Gideskog skulle vara kapten på skutan och att Jörgen Oskarsson hade fått jobb som hopp-iland-Kalle. Undrar om jag inte lade till ölservering ombord också. Man ska inte bre på för tjockt om man ska vara trovärdig. Ett stort plus för Klas kreativitet. Bäva månde hans nuvarande arbetskamrater på Tekniska Verken.

Ett annat minnesvärt aprilskämt kläckte min arbetskamrat Lennart ”Elbe” Bergstrand i skarven 60- och 70-tal på Östgöta-Bladet i Vadstena. Vintern var, liksom i år, lång och kall och i slottets vallgrav låg isen tjock. Elbe klippte och klistrade i mörkrummet och fick till ett fartyg av militärt utseende som tuffade runt i vallgraven. Förfalskningen gjordes ännu trovärdigare med hjälp av klichémaskinen.

Rubriken löd: ”Vadstena tar hjälp av militär isbrytare i vallgraven”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.