God morgon kamrater! Morgonpromenad med gubbgänget, trädgårdsarbete och eventuellt en sväng till golfbanan står på agendan idag. I morgon ser vi fram emot ett besök av yrvädret Alexander, 17 månader. Alexander gillar stora bilar som låter mycket och vinkar till varje fordon vi möter på Kungsvägen. Ingen chaufför vinkar tillbaka. Alexander har diesel i blodet. Mormors far var åkare.
Läser i mitt liv- och husorgan Corren att Åtvidabergarna fått rösta om vem i kungahuset de helst får besök av vid jubileet 2013. Kronprinsessan vann med 49 procent. Drottning Silvia fick 1 procent. Och det är väl lika så bra det. Det lär finnas gott om paparazzi i Åtvidaberg
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar