En Potemkinkuliss i Skänninge

 Skapliga kontraster i stationsområdet.

Stationsområdet är färdigbyggt. Parkeringsplatser för bussar och bilar är klart liksom perronger, vindskydd och gångtunnel. Mycket snyggt och prydligt. Men stationshuset är lika anskrämligt som tidigare.

Det hör inte till vanligheterna att en järnvägsstation invigs ett år innan tågen börjar rulla. En smygvariant på invigning skedde mitt i veckan med närvaro av representanter för kommunen, Peab, hembygdsföreningen och Trafikverket. Allmänheten var inte informerad och protesterna dröjde inte. Varför fick inte vi vara med?

Annelie Weiner, informatör på Trafikverket, förklarade att man inte ville lägga för mycket krut på invigningen eftersom en stor invigning äger rum i april 2013. Man ska vara varsam med skattemedel, sade hon i fredagens Corren. Som om några tusen i invigningskostnader skulle vara något annat än en kråka i marginalen i det miljardbygge som dubbelspåret är.

Trafikverket och kommunen visar dålig timing. För kommunens ledning kan det inte vara någon nyhet att Skänningeborna är känsliga när det gäller deras ”nationalklenoder”.

Kommer ni ihåg de senaste årens turer kring stationshuset? Kommunens tekniska förvaltning förklarade frankt för några år sedan att det var dags att riva huset som fått förfalla rejält sedan persontrafiken försvann från Skänninge på 1960-talet. Protesterna från Skänningeborna var skarpa. Det slutade i alla fall med att ägarskapet övertogs av Skänningekulturen AB som ägs av den resursstarka familjen Svensson (ägare till Runsven). Kommunen skickar med ett par miljoner till upprustning av den förfallna kåken. Men tro inte att resenärerna får chansen att värma sig när slättens vassa vindar viner. Några pengar till öppethållande finns nämligen inte utan huset får stå där som en Potemkinkuliss.

Den här lösningen framstår som absurd. Det är som att baka en härlig tårta till examensfesten men förbjuda gästerna att ta för sig av bakverket.