Fortsätt till huvudinnehåll

Golf och pengar


Vad har Bro Hof och Mjölby GK gemensamt. Jo, pengar. Den ena tuggar på med lite pengar för att förbättra banan steg för steg medan den andre funderar på olika lösningar för att göra Nordea Masters ännu vassare. Vi lirar samma sport i olika divisioner.

Masters huvudägare Linköpingssonen Björn Örås öppnar för att spela Masters i Skåne eller Danmark vartannat eller vart tredje år i en intervju på golf.se. Det förs diskussioner med Barsebäck och PGA National på Bara och det är inte omtanke om de sydsvenska banorna som styr Örås tankar utan möjligheten att skaffa en större prissumma till tävlingen. Det kostar ett visst antal miljoner att arrangera en tävling och de extrapengar bolaget kan dra in kan läggas ograverat till prissumman, vilket ökar tävlingens attraktionskraft för de penningkåta proffsen. 

Ja, Örås använder inte det uttrycket, det är mitt. Örås vill se en budgetökning från 60-65 miljoner till 80 miljoner.

Att arrangera Masters har hittills inte varit någon lysande affär. Första året gick det jämnt upp, andra året förlust på 4,6 miljoner kr och i år räknar man med ett litet plus.

Bro Hof är förstås en fantastisk anläggning med ett slott som klubbhus, en fantastisk restaurang och en bana i toppskick. Men glädjen över en enstaka birdie eller ett sandy par är lika stor på min hemmabana som på Bro Hof. Hamburgertallriken i Mjölbys restaurang smakar lika bra som en trerätters på Bro Hof.

Till sist. Gårdagens resultat mellan Ukraina-Sverige är naturligtvis en besvikelse. En hårt pumpad ballong med veckor av spekulationer om laguppställning, taktik och skador sjönk ihop som en illa lagad sufflé. Sportbladet ägnar 20 sidor åt analys idag. Troligen är förklaringen så enkel att vi förlorade mot ett bättre lag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...