Fortsätt till huvudinnehåll

Får vi be om ett dåligt genrep?


God morgon idrottskamrater och övriga normala medborgare. I kväll spelar Sverige sista träningsmatchen inför EM. Motståndare är Serbien. Får vi hoppas på ett knackigt eller riktigt dåligt genrep. Varför? Jo, då sågar tidningarna landslaget och vi får se ett taggat Sverige i Ukraina och värdlandet får bita i gräset redan på måndag. Svenska lag ska slår ur underläge. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

Vad grundar jag det på? Jo, inför VM i Italien 1990 spelade Sverige motsvarande match mot Finland och vann med 6-0, tror jag. Anders Limpar hade stor show och tryckte in tre baljor. Tidningarna höjde de gultröjade till skyarna och VM-titeln var bara en formalitet. Vi vet sedan hur det gick, 1-2, 1-2, 1-2.

Elaka tungor med insikt i det svenska lägret påstod att spelarna inte stod ut mer än tre veckor med förbundskaptenen Olle Nordin. Olle Nordin är svensk fotbolls största tråkmåns. När han tränade IFK Norrköping förbjöd han spelarna att dricka läsk till maten. Nåväl, efter VM fick Nordin sparken och deporterades till Norge eller något ökenland. Olja som olja.

För några år sedan spelade jag Ombergs GK och stod och väntade på 17:e utslaget när Olle Nordin närmade sig elvans green och han var väl medveten om att han hade åskådare. Bollen låg knappt hundra meter från green och han duffade inspelet ner i greenbunkern. Ingen sade något men vi tänkte samma sak: där fick du för VM 1990. Hur det gick i sandlådan vet jag inte för då hade vi slagit våra utslag som klöv fairway i vanlig ordning och vandrade vidare mot målet vid horisonten. (Man blir gärna lite filosofisk när man spelar Omberg; blå himmel, Vättern och vida vidder).

Idrotten är grym oavsett om det handlar om duffade järnsjuor, felaktig laguttagning eller skadlig läsk till maten.

På fredag börjar festen och golfen får gå på sparlåga ett tag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...