Fortsätt till huvudinnehåll

Saknas primalskriksterapeut


Scandinavian Masters är över för den här gången. Utan att sätta några spår i historien. Lee Westwood var för överlägsen och gav inte eventuella uppstickare någon chans. Det blev faktiskt en ganska tråkig defilering i TV-rutan. Visst är Bro Hof en fantastisk bana men det räcker inte för att engagera mig numera.

Massmedialt var Masters allt annat än hett. Såväl Svenskans, Dagens Nyheters och Correns nätupplagor nöjde sig med TT-telegram idag. Inte lätt att konkurrera med EM i fotboll. I Sportbladet hittade jag inte en rad. Det hade naturligtvis sett annorlunda ut om Peter Hansson hade vunnit. Golf.se öser på rätt bra men något annat vore väl tjänstefel av journalister som är anställda på Svenska Golfförbundet.

Fredrik Hellkvist, direktör för tävlingen, siktar på att placera tävlingen högt upp i Europa men då måste arrangörerna öka prissumman från 1,5 miljoner Euro till 4 miljoner. Dream on, baby, dream on.

Det var annat när Lee Westwood vann sin första Europatitel på Forsgården 1996. Jag såg honom slå ut på fredagen och det var ingen som brydde sig om honom. Den gången låg allt fokus på John Daly, influgen för dyra pengar. Två dygn senare var Westwood vinnaren.

Westwood berättade att första besöket i Sverige var omtumlande. Han och caddien hade tänkt sig att gå på diskotek i Göteborg på lördagskvällen men nekades tillträde för han hade inte åldern inne.

Golfen har blivit tråkigare. Världsstjärnorna åtföljs av en stab med fystränare, swinggurus, dietister, psykologer och klubbmakare. Primalskriksterapeut möjligen undantagen. Inte en detalj lämnas åt slumpen och det är sällan någon spelare hamnar utanför fairway. Förr i tiden kunde man se Seve Ballesteros ligger fyrtio meter ut i skogen, tjata sig till lättnad från en trädrot och placera nästa slag en meter från pinnen. Publiken älskade honom. Han var inte det minsta robotaktig.

Det var faktiskt svenskarna som inledde den hälsosamma stilen på 80-talet med konditions- och styrketräning. Britterna, som dominerade Europatouren ännu mer på den tiden, ironiserade över alla mjölkdrickande svenskar.

Ja, jag vet att det officiella namnet är Nordea Masters. Men jag tänker inte rätta mig efter några babianhannar på banken.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer