"Vi pissar ändå i samma å"

Under mina 30 år som reporter i västra Östergötland är det få frågor som väckt ett stort folkligt engagemang och samlat fulla hus vid offentliga möten. Den pågående debatten om militärens utökade flygningar och skjutningar över Vättern är en sådan. Jag tänker närmast på det möte som hölls i Lysingsskolans sporthall i mars och som lockade 400 åhörare. Jag såg många bekanta ansikten från Ödeshög, Mjölby och Vadstena. Ingen stödde militärens planer. Ödeshögs kommunalråd Magnus Oscarsson ska ha ett stort tack för att han tog initiativet till och arrangerade mötet.

Beslutsprocessen går in i en avgörande fas när nu länsstyrelsen för Västra Götalands län prövar försvarets ansökan. Jag har tyvärr inget stort hopp om att regeringen så småningom kommer att neka försvarets ansökan om att utöka från 20 till 50 skjutdagar. Jag har åsikten att det är vansinne att belamra Vätterns vatten med mer skrot än vad som redan finns där. Vätterns betydelse som dricksvattentäkt och rekreationsplats kan inte överskattas.

Jag kan dra mig till minnes den debatt som uppkom i Mjölby och Ödeshög på 90-talet när Vägverket körde fast i sina planer på att bredda och räta riksväg 50 mellan Vadstena-Ödeshög och länsstyrelsen lanserade ett alternativ där den tänkta vägen skulle gå från Ödeshög för att ansluta till riksväg 32 vid Fågelsta. Föreningen Klyv-inte-slätten bildades med flera hundra medlemmar. Var och varannan bil i trakten hade den dekalen i bakrutan.

Min arbetskamrat Sven Fransson sammanfattade stämningen på slätten med en utmärkt bild som han tog vid ett offentligt möte i Hogstad Folkets Hus. Salen var överfull och människor hängde och klängde i de öppna fönstren för att inte gå miste om ett ord. Även detta vägprojekt körde i sank och vägfrågan lades på is. Därför är det lite förvånande att det nuvarande vägprojektet med en breddning och upprustning av Rv 32 inkluderande den nya bron över Motalaviken inte vållat några särskilda protester.

Jag jobbade i Motala på den tiden och fick i uppdrag att intervjua en man i Fågelsta vars gårdsplan skulle slukas av den tilltänkta vägen. När jag bad om kommentarer från landshövding Rolf Wirtén inledde han intervjun med att skälla ut mig för att Corren på ledarplats stött och uppmuntrat dem som protesterat. När jag upplyste honom att länets ledande tidning inte nödvändigtvis måste ha samma agenda som länsstyrelsen lugnade han ner sig. Jag vet inte om han betraktade Corren som en myndighetsmegafon. Det är som bekant inte den skarpaste kniven i lådan som regeringen brukar utse till landshövding i Östergötland.

När jag var ny i Mjölby 1982 drabbades invånarna av missfärgat och illasmakande vatten och den folkliga vreden var nästan av samma omfattning som Klyv-inte-slätten. Jag minns ett möte i biblioteket där det gick hett till. Protesterna utmynnade i ett beslutat om ett vattenverk i Högbyområdet med naturlig sandinfiltration vilket fungerat sedan dess. Råvattnet kommer naturligtvis från Svartån. Innan kf fattade det beslutet fanns långt gångna planer på att köpa vatten från Motala eftersom vattenverket i Råssnäs har överkapacitet. Avsikten var att transportera vattnet i pipelines parallellt med riksväg 32.

En avslutande reflektion. När jag började i det här yrket på 70-talet var offentliga möten annorlunda än idag. Då satt allmänheten tyst när myndighetsrepresentanterna talade men efter mötet pratade man desto mer. Att citera åsikterna gick bra men bara anonymt. Idag är det mycket bättre. Många ställer sig upp och håller engagerade och väldisponerade tal och är minst lika pålästa som myndighetsrepresentanterna. Ingen är rädd för att hamna i tidningen, tvärtom. Detta växande självförtroende är nyttigt för utvecklingen av demokratin.

 Foto: BJÖRN LINDAHL. Tillräckligt med militärt skrot på Vätterns botten? Bilden är tagen i vattnen kring Stora Röknen, som militären nyttjat mest under årens lopp.

  

Eftersom mycket av dagens kria handlat om vatten och vattenkvalitet ska jag avsluta med följande historia från 50-talet.

Överingenjör Nordensten ledde en delegation från Boxholms bruk som skulle övertyga ledningen för Spångsholms bruk att köpa stål från bruksgrannen några mil söderut. Det gick trögt och gensvaret från inköparna var minimalt. När alla argument var uttömda reste sig överingenjören och utbrast: ”Ni kan väl köpa några ton i varje fall, vi pissar ändå i samma å.”