Fortsätt till huvudinnehåll

HSB finns i Mjölby



HSB är som bekant smeknamnet på Göran Persson. Samma roll i Mjölbys lokalpolitik spelar Jörgen Oskarsson trots att det är sju år sedan han avgick som kommunstyrelsens ordförande. Som sådan gick han i par med kommunchefen Henry Janson 1994-2006 och uträttade stordåd i kommunpolitiken med simhallen och järnvägsstationens omdaning till Resecentrum som grädde på moset. Alltid lika påläst i stort som smått.

I och med att socialdemokraterna återfick majoriteten vid senaste valet fick Jörgen en annan plattform att agera utifrån nämligen rollen som kommunfullmäktiges ordförande. Det var han som sydde ihop kompromissen som ledde till att kommunfullmäktige avvisade revisorernas kritik mot två nämnder.

Utredningen bar Oskarssons signum. Heltäckande, formellt korrekt och med en radda välformulerade argument för sitt handlande. HSB brukar få som han vill i Mjölby och detta var inget undantag.

Correns Gunilla Rech intervjuar honom i lördagens tidning. Revisorerna överreagerar genom att avgå, säger Oskarsson. Att godkänna revisorsberättelsen skulle kunna skada en politikers framtid, säger han också. Vilken politiker han avsåg med detta uttalande får vi inte reda på men jag förmodar att det var av omsorg om det egna partiets främsta namn. Knappast Monika Gideskog eller Carina Johansson.

Ingen ska inbilla mig att en så exekutiv person som JO nöjer sig med att smyga omkring i Stadshuset som en grå eminens med enbart representativa uppgifter. Han har idag ett finger i det mesta som beslutas i Stadshusets korridorer. Varje gång det krisar på allvar rycker HSB ut; talar, förmanar och lägger tillrätta. Ett proffs.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...