Hybris och guldsot

Nordea Masters ska bli den största tävlingen i Europa efter ouppnåeliga British Open. Det krävs bara 20-25 miljoner till.

Det sa Bro Hofs ägare Björn Örås i en intervju på söndagskvällen. Linköpingssonen verkar vara en förnuftig och handlingskraftig man och en dag når han kanske målet. Han har sagt så tidigare och lade till att han tidigare trott att man skulle vara vid målet redan i år, men den ekonomiska situationen i landet är sådan att sponsorerna inte är beredda att öppna plånboken i tillräcklig omfattning.

Han sa inte om de 25 miljonerna skulle användas till att öka prissumman eller köpa hit någon av de stora, publikdragande namnen. Appearance money kallas det senare. Det är inte ens säkert att nästa upplaga av Masters spelas på Bro Hof. Örås förhandlar med skåningar och göteborgare för att i fortsättningen cirkulera arrangemanget mellan landsdelarna. Det är ett sätt att öka tävlingens budget och attraktivitet menar han.

Själv känner jag en viss leda vid golfens pengasnack. Ett antal världsstjärnor flygs in för dyra pengar för fyra dagars spel och tjänar pengar som de flesta människor inte kommer upp i under ett helt arbetsliv. Sedan drar de vidare till nästa arrangemang i en ändlös karusell. Guldsot kallas visst sjukdomen. Varför ett av Europas minsta länder ska ståta med den näst vassaste tävlingen är det ingen som frågar sig. Hybris?

Jag har kommit till det stadium att jag skiter i om Tiger Woods, Phil Mickelson eller Keegan Bradley spelar Nordea Masters. För mig är glädjen i golfen en och annan bra träff, att höra en god historia tillsammans med kompisarna eller en korv med kaffe efter nian. Sen kan man alltid hoppas att bensinen i tanken räcker till hemmet så att man kan tala om för sin käresta ”att jag hade så här många missade kortputtar idag”.

Men så har jag också sett Greg Norman, Nick Faldo, Lee Westwood, Seve Ballesteros, Jesper Parnevik, Anders Forsbrand och Annika Sörenstam live. Samt Uffe Holmertz pricka en stare på Vadstenabanan. Det skedde en blåsig höstdag 1976 och vapnet var en trätrea och avståndet 180 meter. Det var också en upplevelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen