Fortsätt till huvudinnehåll

Hybris och guldsot



Nordea Masters ska bli den största tävlingen i Europa efter ouppnåeliga British Open. Det krävs bara 20-25 miljoner till.

Det sa Bro Hofs ägare Björn Örås i en intervju på söndagskvällen.  Linköpingssonen verkar vara en förnuftig och handlingskraftig man och en dag når han kanske målet. Han har sagt så tidigare och lade till att han tidigare trott att man skulle vara vid målet redan i år, men den ekonomiska situationen i landet är sådan att sponsorerna inte är beredda att öppna plånboken i tillräcklig omfattning.

Han sa inte om de 25 miljonerna skulle användas till att öka prissumman eller köpa hit någon av de stora, publikdragande namnen. Appearance money kallas det senare. Det är inte ens säkert att nästa upplaga av Masters spelas på Bro Hof. Örås förhandlar med skåningar och göteborgare för att i fortsättningen cirkulera arrangemanget mellan landsdelarna. Det är ett sätt att öka tävlingens budget och attraktivitet menar han.

Själv känner jag en viss leda vid golfens pengasnack. Ett antal världsstjärnor flygs in för dyra pengar för fyra dagars spel och tjänar pengar som de flesta människor inte kommer upp i under ett helt arbetsliv. Sedan drar de vidare till nästa arrangemang i en ändlös karusell. Guldsot kallas visst sjukdomen. Varför ett av Europas minsta länder ska ståta med den näst vassaste tävlingen är det ingen som frågar sig. Hybris?

Jag har kommit till det stadium att jag skiter i om Tiger Woods, Phil Mickelson eller Keegan Bradley spelar Nordea Masters. För mig är glädjen i golfen en och annan bra träff, att höra en god historia tillsammans med kompisarna eller en korv med kaffe efter nian. Sen kan man alltid hoppas att bensinen i tanken räcker till hemmet så att man kan tala om för sin käresta ”att jag hade så här många missade kortputtar idag”.

Men så har jag också sett Greg Norman, Nick Faldo, Lee Westwood, Seve Ballesteros, Jesper Parnevik, Anders Forsbrand och Annika Sörenstam live. Samt Uffe Holmertz pricka en stare på Vadstenabanan. Det skedde en blåsig höstdag 1976 och vapnet var en trätrea och avståndet 180 meter. Det var också en upplevelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.