Fortsätt till huvudinnehåll

Upprättelse för mulltoan


Kommentarer överflödiga.


Idag upptäckte jag en grönblårutig Kinbag på golfbanan och tänkte omedelbart att en sådan relik från 80-talet måste jag skoja om på Fejsboka. Kinbag har under många år varit min och mina golfkompisars hackkyckling nr 1 och fotografen Jalle Asklund har döpt den till en rullande mulltoa.

Omedelbart kom reaktionen. En sån har jag, skrev Björn Fredell i Björsäter. En utomordentligt praktisk och utrymmessparande konstruktion framhöll Leif Emelin i Vadstena. Leif antydde att Kinbag inte var slut på marknaden ännu även om ingen annons synts i Svensk Golf på länge. Bengt Lindholm i Kungsbacka förklarade att han äger tre och de är utomordentliga resefodral. Bengt kallas för AIK och kommer från Boxholm vilket förklarar en del.  Trion har för länge sedan lämnat konfirmationsåldern,  men det har ni redan räknat ut.

Det var inte första gången som mästaren i förhastade omdömen trampade i klaveret (undertecknad alltså) och jag började undersöka fakta. Är man undersökande reporter så är man.

En titt på 121.nu visar att Kinbag AB hör hemma i Lidköping och ingår i koncernen Kinnegrip AB. Här följer sifferfakta.

Bolaget omsatte år 2012 292 000 kronor men året innan 1 034 000 kr. Kassalikviditeten är 10 945 procent (!) och soliditeten 99,3 procent. Varulagret är värderat till 380 000 kr och det egna kapitalet 1,5 miljon kr. Inga skulder. Det förhållandevis stora egna kapitalet visar att det nog sålts en och annan Kinbag i Golfsverige under åren även om det varit en nedgång på senare tid.

Dags för en genomgripande make over-design och comeback? Byta ut det skotskrutiga mot neongrönt eller neongult? Det är alltid lika trångt i bilarna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer