Fortsätt till huvudinnehåll

Upprättelse för mulltoan


Kommentarer överflödiga.


Idag upptäckte jag en grönblårutig Kinbag på golfbanan och tänkte omedelbart att en sådan relik från 80-talet måste jag skoja om på Fejsboka. Kinbag har under många år varit min och mina golfkompisars hackkyckling nr 1 och fotografen Jalle Asklund har döpt den till en rullande mulltoa.

Omedelbart kom reaktionen. En sån har jag, skrev Björn Fredell i Björsäter. En utomordentligt praktisk och utrymmessparande konstruktion framhöll Leif Emelin i Vadstena. Leif antydde att Kinbag inte var slut på marknaden ännu även om ingen annons synts i Svensk Golf på länge. Bengt Lindholm i Kungsbacka förklarade att han äger tre och de är utomordentliga resefodral. Bengt kallas för AIK och kommer från Boxholm vilket förklarar en del.  Trion har för länge sedan lämnat konfirmationsåldern,  men det har ni redan räknat ut.

Det var inte första gången som mästaren i förhastade omdömen trampade i klaveret (undertecknad alltså) och jag började undersöka fakta. Är man undersökande reporter så är man.

En titt på 121.nu visar att Kinbag AB hör hemma i Lidköping och ingår i koncernen Kinnegrip AB. Här följer sifferfakta.

Bolaget omsatte år 2012 292 000 kronor men året innan 1 034 000 kr. Kassalikviditeten är 10 945 procent (!) och soliditeten 99,3 procent. Varulagret är värderat till 380 000 kr och det egna kapitalet 1,5 miljon kr. Inga skulder. Det förhållandevis stora egna kapitalet visar att det nog sålts en och annan Kinbag i Golfsverige under åren även om det varit en nedgång på senare tid.

Dags för en genomgripande make over-design och comeback? Byta ut det skotskrutiga mot neongrönt eller neongult? Det är alltid lika trångt i bilarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.