Ingen velourpappa på Renstad

En halvmil väster om Kyleberg ligger Renstad nära Tåkerns sydligaste del. Likheterna med grannen på andra sidan kommungränsen är stora. Också här breder åkrarna ut sig i alla riktningar utan tillstymmelse till höjdskillnader.

Renstad hette från början Kälkestad och uppbyggnaden av gården till storgods började med en man som hette Zacharias Rehnberg under stormaktstiden på 1600-talete.. Gården var en förläning från Karl XI som också adlade Rehnberg. I nära anslutning till Kälkestad erhöll också Rehnberg åtta andra hemman varav fyra i Svanshals socken. Det var alltså ett imponerande komplex han överlämnade vid sin död 1688.

Av alla ägarna tycks Axel Hermelin (1818-1915), vara den som gjort störst avtryck i samtiden. Han kallades ”gamlebaron” och var bosatt i Gripenberg söder om Tranås. I Östergötland köpte han förutom Renstad också Ulvåsa. Han lär ha hyst en intensiv längtan att torrlägga större delen av Tåkern om inte hela sjön. Det var tur att ornitologerna Gebbe Björkman och Christer Elderud  inte fanns med på den tiden för då hade det blivit inbördeskrig.

Axel Hermelin, en tid lärare i Mjölby, har beskrivit sin farfar så här: ”En allvarlig patriark av flärdlöst snitt, klädd i stövlar och en dubbelknäppt långrock.” Han bar en lång ekkäpp i handen och det hände att han rappade till någon av arbetarna. ”Men han var snar till försoning, ofta med hjälp av gåvor från visthusboden.”

Ingen velourpappa direkt utan Hermelin för tankarna till någon 30-talsfilm med en despotisk tyrann till godsägare som behandlar sina anställda godtyckligt, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara fallet.

Han bodde inte på Renstad men reste ofta dit. Han köpte på en auktion efter Karl XV en vagn, en s k sovliggare som lär finnas på Renstad än idag. Tack vare den kunde ”gamlebaron” färdas nattetid från Gripenberg till Renstad och ingen arbetstid gick då förlorad. Sovliggaren måste ha varit dåtidens husbil.

Godsägaren Albert Gustafsson, född 1870, köpte Renstad 1918. Han ägde också Sättra i Rök. Efter hans bortgång 1934 drevs gården som sterbhus till 1957 med äldste sonen Wilhelm som förvaltare. Denne tog släktnamnet Renstad. Gården ägs av ättlingar till Wilhelm Renstad även idag.

Den av ”gamlebaron” uppförda huvudbyggnaden brann ner till grunden 1947. Efter ritningar av professor Erik Lundberg stod en ny mangårdsbyggnad färdig till julen 1949.

”Det är en mycket vacker skapelse som utöver sin tilldragande exteriör och klokt avvägda storlek, väl passar in i tiden”, skriver Erik Månsson, på sin tid direktör vid Östergötlands Hushållningssällskap.

Månsson fortsätter: ”Intrycket blir inte sämre i den välvårdade trädgården eller parken bakom huvudbyggnaden. Arkitektoniskt väl utformad utan överdrifter i någon form med stora välskötta gräsytor och med dammarna – rester av Tåkern som sjön en gång såg ut – vittnar den om att tradition och pliktkänsla mot gångna generationer hålls högt vid Renstad.”

Renstad omfattar 460 hektar och taxeringsvärdet är 8,9 miljoner kr. Observera att siffrorna är 20 år gamla men ger ändå en bra bild av egendomens storlek och värde.