Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen velourpappa på Renstad




En halvmil väster om Kyleberg ligger Renstad nära Tåkerns sydligaste del. Likheterna med grannen på andra sidan kommungränsen är stora. Också här breder åkrarna ut sig i alla riktningar utan tillstymmelse till höjdskillnader.

Renstad hette från början Kälkestad och uppbyggnaden av gården till storgods började med en man som hette Zacharias Rehnberg under stormaktstiden på 1600-talete.. Gården var en förläning från Karl XI som också adlade Rehnberg. I nära anslutning till Kälkestad erhöll också Rehnberg åtta andra hemman varav fyra i Svanshals socken. Det var alltså ett imponerande komplex han överlämnade vid sin död 1688.

Av alla ägarna tycks Axel Hermelin (1818-1915), vara den som gjort störst avtryck i samtiden. Han kallades ”gamlebaron” och var bosatt i Gripenberg söder om Tranås. I Östergötland köpte han förutom Renstad också Ulvåsa. Han lär ha hyst en intensiv längtan att torrlägga större delen av Tåkern om inte hela sjön. Det var tur att ornitologerna Gebbe Björkman och Christer Elderud  inte fanns med på den tiden för då hade det blivit inbördeskrig.

Axel Hermelin, en tid lärare i Mjölby, har beskrivit sin farfar så här: ”En allvarlig patriark av flärdlöst snitt, klädd i stövlar och en dubbelknäppt långrock.” Han bar en lång ekkäpp i handen och det hände att han rappade till någon av arbetarna. ”Men han var snar till försoning, ofta med hjälp av gåvor från visthusboden.”

Ingen velourpappa direkt utan Hermelin för tankarna till någon 30-talsfilm med en despotisk tyrann till godsägare som behandlar sina anställda godtyckligt, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara fallet.

Han bodde inte på Renstad men reste ofta dit. Han köpte på en auktion efter Karl XV en vagn, en s k sovliggare som lär finnas på Renstad än idag. Tack vare den kunde ”gamlebaron” färdas nattetid från Gripenberg till Renstad och ingen arbetstid gick då förlorad. Sovliggaren måste ha varit dåtidens husbil.

Godsägaren Albert Gustafsson, född 1870, köpte Renstad 1918. Han ägde också Sättra i Rök. Efter hans bortgång 1934 drevs gården som sterbhus till 1957 med äldste sonen Wilhelm som förvaltare. Denne tog släktnamnet Renstad. Gården ägs av ättlingar till Wilhelm Renstad även idag.

Den av ”gamlebaron” uppförda huvudbyggnaden brann ner till grunden 1947. Efter ritningar av professor Erik Lundberg stod en ny mangårdsbyggnad färdig till julen 1949.

”Det är en mycket vacker skapelse som utöver sin tilldragande exteriör och klokt avvägda storlek, väl passar in i tiden”, skriver Erik Månsson, på sin tid direktör vid Östergötlands Hushållningssällskap.

Månsson fortsätter: ”Intrycket blir inte sämre i den välvårdade trädgården eller parken bakom huvudbyggnaden. Arkitektoniskt väl utformad utan överdrifter i någon form med stora välskötta gräsytor och med dammarna – rester av Tåkern som sjön en gång såg ut – vittnar den om att tradition och pliktkänsla mot gångna generationer hålls högt vid Renstad.”

Renstad omfattar 460 hektar och taxeringsvärdet är 8,9 miljoner kr. Observera att siffrorna är 20 år gamla men ger ändå en bra bild av egendomens storlek och värde.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.