Fortsätt till huvudinnehåll

Störst, bäst och vackrast



Solberga från från norra hållet.


Solberga i Sya socken är gårdskvintettens absoluta listetta. Störst, bäst och vackrast. Gården har 1 319 hektar åker- och skogsmark fördelat på två kommuner, Mjölby och Motala. 1992 års taxeringsvärde var 24 miljoner kr. Liksom Boxholms säteri och Hulterstad ligger Solberga utmed Svartån. Gården var fideikommiss fram till 1987.

Om man rotar i gårdens historia finner man spännande personer som haft annat för sig än att påta i Östgötamyllan. Vad sägs om två karoliner som gjort militär karriär, stridit med Karl XII vid Poltava, hamnat i rysk fångenskap, rymt till Stockholm och upplevt kalabaliken i Bender?

Solberga är sedan mycket lång tid förknippat med släkten Danckwardt-Lillieström. För att spara utrymme benämns de DL i fortsättningen. Den förste som gjorde sig känd var Claes Niclas (1613-1681). Han började sin bana som gemen soldat men avancerade snabbt och var överstelöjtnant vid 30 års ålder, överste vid 34 och generalmajor 45 år gammal. De följande tio åren hann Claes Niclas bli landshövding i Kalmar län, vice guvernör i Skåne, generallöjtnant och landshövding i Malmöhus län. Han adlades 1647.

Tre av Clas Niclas fyra söner stupade i striderna ute i Europa. Hans ende överlevande son Jakob (1651-1725) gick i faderns militära fotspår. Han blev major 1706 och överste 1719. Han följde Karl XII och deltog i många strider. Vid Neustadt fick han hästen ”undanskjuten”, sårades svårt i ena armen och förlorade samtidigt ”två drängar och fyra hästar”. Vid Poltava 1709 blev han huggen i ena armen och fick högra axeln krossad av ett muskötslag. Han fördes som fånge till Moskva. Han lyckades fly och kom förklädd till Stockholm 1714.

Jakobs son, Claes, (1688-1738) stod inte fadern långt efter. Han var med vid Holowczin och Poltava, följde Karl XII från Bender till Stralsund och deltog i slaget vid Strezow på Rügen för att slutligen bli fånge vid Stralsund Efter hemkomsten 1716 följde han med trupperna till Fredrikshald.

Följande generation, den sjunde i ordningen, var den som förde in namnet DL i Solbergas historia.
Svartån passerar nära.
  
En framträdande person i släktens och gårdens historia var Erik Gustav Axel DL (1839-1920) som tillträdde som fideikommissarie på Solberga 1858. Han var utåtriktad och hade flera poster; ordförande i Vifolka härads sparbank, ledamot av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1884-89, ordförande och verkställande direktör i Östergötlands Enskilda Banks expeditionskontor i Mjölby 1892-1902, styrelseledamot i Östgöta Hypoteksförening och Östergötlands läns brandstodsbolag samt ledamot av riksdagens första kammare 1898-1903. Han gick inte många timmar bakom plogen.

Barnbarnet Carl Gustaf DL (1899-1987) tillträdde som fideikommissarie 1920. Vid hans bortgång 1987 upphörde fideikommisset enligt en lag som stiftades 1963. Det är medlemmar av släkten som fortfarande äger och brukar gården. Egendomen fördelades enligt de övergångsregler som stipulerades i lagen.

Något av Erik Gustaf Axel DLs utåtriktade läggning verkar inte ha förts vidare till hans ättlingar. Både norra och södra infartsvägarna är avstängda för obehörig trafik upptäckte jag vid ett besök häromdagen och det är anledningen till att jag publicerar en så dålig bild. Jag är en laglydig person som respekterar förbudsskyltar och orkade inte promenera fram till gården.

Den huvudsakliga informationskällan till denna serie har varit Gods och gårdar i Östergötland som skrevs av Hushållningssällskapets förre vd Erik Månsson för 20 år sedan. Han har skrivit böckerna med fackmannamässig blick och mellan raderna har man anat en beundran för de förnäma adelssläkter som ägt och brukat dessa enorma arealer.

Jag skulle önska att läsa någon historikers utvärdering av denna tidsepok.  Har de varit till gagn för näringens utveckling, infört nya odlingsmetoder och utgjort föredömen för de vanliga bönderna? Eller har farbröderna suttit på sina verandor, druckit punsch och varit feodala proppar i det svenska samhällets utveckling? Sådant skulle vara intressant att få svar .

Gott om förbudsskyltar.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom