Fortsätt till huvudinnehåll

Gas blev luft




Om man säger att ett beslut hängt i luften länge så stämmer det med beslutet att lägga ner biogasprojektet i Mjölby. Det blir ingen produktion av fordonsgas i Mjölby. De ekonomiska kalkylerna håller inte.

Jag har vädrat min skepsis i denna blogg vid flera tillfällen, första gången i december 2012.(Blir biogasen någonsin verklighet? 2012-12-12.)

2008 var året när diskussionerna startade om ett biogasprojekt mellan Mjölby Energi AB (MSE) och två stora mjölkproducerande gårdar söder om stan och det fick en omfattande publicitet. Koblajorna från Hulterstad och Bleckenstad skulle omvandlas till fordonsgas och säljas i macken på Viringeområdet. Så var det tänkt och optimismen var stor. Den bistra ekonomiska verkligheten sa något annat. Den totala investeringen blir sex miljoner kr större än vad som beräknats tidigare. Det är kanske för hårt att kalla projektet för ett luftslott men nog innehöll det mer luft än gas.

Tillåt mig att citera mig själv (2013-08-07)

”Det finns just nu en trend där små kommuner vill satsa på spektakulära projekt med miljöförtecken. Biogas är den nya innedrogen. Gemensamt för dem är att de vill att statliga miljonbidrag ska slopa den affärsmässiga risken. Uteblir statliga bidrag rinner projekten ut i sanden. Jag tror inte att Mjölby Svartådalens Energis planer på att utnyttja kobajs från Hulterstad och Bleckenstad som råvara blir verklighet heller.”

Jag trodde på projektet 2008 men efterhand, när inget hände, växte min skepsis. Jag har varit kommunreporter i 30 år i västra länsdelen och sett det ena grandiosa projektet efter det andra rinna ut i sanden.

Svenska kommuner springer i flock. På 80-talet skulle det byggas nöjesparker med förebild i Skara sommarland, på 90-talet och en bit in på 2000-talet byggdes minirondeller i varje gatukorsning och fram till nu var bio- och fordonsgas den nya innedrogen. Det är som om alla kritiska glasögon läggs åt sidan om bara projektet innehåller ordet miljö.

Det fanns tecken i skyn tidigare i år. I april meddelade Göteborg Energi att man drar sig ur tre stora biogasprojekt i Halmstad, Falköping och Vara sedan man letat förgäves i regeringens vårbudget efter positiva besked om gassatsningen. I budgeten fanns varken styrmedel eller stöd som kunde motivera en framtida satsning, anser Göteborg Energi. I det läget var jag i kontakt med Jonny Cammerfjord på MSE som skrev att de företagsekonomiska kalkylerna inte är bärkraftiga utan statliga subventioner måste till.  Kanske är det så att bensin och diesel förblir bilarnas huvudsakliga drivmedel många år framöver.

När ägaren till Hulterstad, Carl-Erik Ehrenkrona, sålde villatomterna på Carlslund till kommunen i februari sedan sa han till Corren att pengarna (7 miljoner) skulle investeras i biogasanläggningen och dess ledningsnät. Men det finns kanske andra hål att stoppa i.

MSE har lagt ner 600 000 kr projektet hittills, exklusive tjänstemännens arbetstid, men det är kaffepengar i ett synnerligen lönsamt kommunalt bolag som under åren tjänat miljoner på kraftverken i Svartån.

MSE har sedan projektet startade bytt både vd och styrelseordförande (två gånger t o m) men om det har haft någon betydelse för dagens beslut vet jag inte.

Återstår att se om också Ödeshög nyktrar till och lägger ner sina biogasplaner. Jag hoppas det för Ödeshögs skattebetalares skull även om de ursprungliga planerna bantats rejält.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.