Fortsätt till huvudinnehåll

Gas blev luft




Om man säger att ett beslut hängt i luften länge så stämmer det med beslutet att lägga ner biogasprojektet i Mjölby. Det blir ingen produktion av fordonsgas i Mjölby. De ekonomiska kalkylerna håller inte.

Jag har vädrat min skepsis i denna blogg vid flera tillfällen, första gången i december 2012.(Blir biogasen någonsin verklighet? 2012-12-12.)

2008 var året när diskussionerna startade om ett biogasprojekt mellan Mjölby Energi AB (MSE) och två stora mjölkproducerande gårdar söder om stan och det fick en omfattande publicitet. Koblajorna från Hulterstad och Bleckenstad skulle omvandlas till fordonsgas och säljas i macken på Viringeområdet. Så var det tänkt och optimismen var stor. Den bistra ekonomiska verkligheten sa något annat. Den totala investeringen blir sex miljoner kr större än vad som beräknats tidigare. Det är kanske för hårt att kalla projektet för ett luftslott men nog innehöll det mer luft än gas.

Tillåt mig att citera mig själv (2013-08-07)

”Det finns just nu en trend där små kommuner vill satsa på spektakulära projekt med miljöförtecken. Biogas är den nya innedrogen. Gemensamt för dem är att de vill att statliga miljonbidrag ska slopa den affärsmässiga risken. Uteblir statliga bidrag rinner projekten ut i sanden. Jag tror inte att Mjölby Svartådalens Energis planer på att utnyttja kobajs från Hulterstad och Bleckenstad som råvara blir verklighet heller.”

Jag trodde på projektet 2008 men efterhand, när inget hände, växte min skepsis. Jag har varit kommunreporter i 30 år i västra länsdelen och sett det ena grandiosa projektet efter det andra rinna ut i sanden.

Svenska kommuner springer i flock. På 80-talet skulle det byggas nöjesparker med förebild i Skara sommarland, på 90-talet och en bit in på 2000-talet byggdes minirondeller i varje gatukorsning och fram till nu var bio- och fordonsgas den nya innedrogen. Det är som om alla kritiska glasögon läggs åt sidan om bara projektet innehåller ordet miljö.

Det fanns tecken i skyn tidigare i år. I april meddelade Göteborg Energi att man drar sig ur tre stora biogasprojekt i Halmstad, Falköping och Vara sedan man letat förgäves i regeringens vårbudget efter positiva besked om gassatsningen. I budgeten fanns varken styrmedel eller stöd som kunde motivera en framtida satsning, anser Göteborg Energi. I det läget var jag i kontakt med Jonny Cammerfjord på MSE som skrev att de företagsekonomiska kalkylerna inte är bärkraftiga utan statliga subventioner måste till.  Kanske är det så att bensin och diesel förblir bilarnas huvudsakliga drivmedel många år framöver.

När ägaren till Hulterstad, Carl-Erik Ehrenkrona, sålde villatomterna på Carlslund till kommunen i februari sedan sa han till Corren att pengarna (7 miljoner) skulle investeras i biogasanläggningen och dess ledningsnät. Men det finns kanske andra hål att stoppa i.

MSE har lagt ner 600 000 kr projektet hittills, exklusive tjänstemännens arbetstid, men det är kaffepengar i ett synnerligen lönsamt kommunalt bolag som under åren tjänat miljoner på kraftverken i Svartån.

MSE har sedan projektet startade bytt både vd och styrelseordförande (två gånger t o m) men om det har haft någon betydelse för dagens beslut vet jag inte.

Återstår att se om också Ödeshög nyktrar till och lägger ner sina biogasplaner. Jag hoppas det för Ödeshögs skattebetalares skull även om de ursprungliga planerna bantats rejält.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...