Fortsätt till huvudinnehåll

Välkommen till de smårutiga kepsarnas värld



Kyleberg i höstskrud


Den som färdas på landsbygden i Östergötland kan inte undgå att lägga märke till de stora gods, herrgårdar och säterier som förekommer här. Likt kronjuveler ligger de där med magnifika huvudbyggnader, omgivna av imponerande parker och milsvida sädesfält.

Många gårdar har flerhundraåriga anor och ägarna har skiftat genom åren. Inte sällan har det handlat om kända och okända adelssläkter vars medlemmar har tjänat kungen som krigare på utländska slagfält. Somliga har förmerat sin rikedom genom hårt arbete och framsynta idéer medan andra har misskött driften, dragit på sig skulder och lämnat bygden med svansen mellan benen. De jordbrukskriser som drabbat Sverige har inte heller gått dessa egendomar spårlöst förbi.

Även i modern tid har dessa ägare spelat en ledande roll i bygdens sociala liv. Långt ifrån alla har röstat på centern om vi säger så. Standardkostymeringen för en godsägare på Östgötaslätten är lodenrock och hundtandsrutig keps.

Jag ska berätta om fem av dessa gårdar i en serie: Kyleberg, Renstad, Boxholms säteri, Hulterstad och Solberga. Jag börjar med Kyleberg, belägen söder om Väderstad.

Kyleberg framhålls av branschfolk som ett föredöme för växtodling. Växtförädlingsföretaget Weibullsholm från Landskrona har under flera år arrenderat gården för att prova nya sorter och odlingsmetoder.

Gården har anor sedan 1300-talets början. Släkterna Crusebjörn, von der Pahlen, von Böhnen, Boij och Edenhielm fanns bland de tidiga ägarna. Den tekniska rationaliseringsprocessen inträdde i och med att Axel Dickson blev ägare till Kyleberg 1850. Han tvingades sälja gården till hertig Gustaf d ´Otrante 1881, därtill tvingad av 1870-talets jordbruksdepression.

Den nuvarande ägarsläkten, Cronstedt, kom till Kyleberg 1945 när greve Axel Fredrik Cronstedt, född -18, köpte gården.

Stora gårdar var också stora arbetsplatser.. Som mest bodde 300 personer på gården 1870 och den hade egen skola. Gården hade också mejeri och osttillverkning. Fotfolket levde naturligtvis under andra materiella villkor än ägarfamiljen. Idag bor ett tiotal på Kyleberg varav två eller tre är aktivt sysselsatta med driften.

”Den vackra mangårdsbyggnaden, den välvårdade parken och de bördiga åkrarna, på sommaren böljande av vete och korn, inramade av alléer och Tåkern förlänar åt Kyleberg den karaktär som så väl kommer till uttryck i benämningen Östergyllen”, skriver Erik Månsson i standardverket Gods och gårdar i Östergötland.

Han slår fast att Kyleberg är en av länets bästa jordbruksegendomar. De stora väl formade åkerskiftena imponerar till och med på skånska storjordbrukare.

Gården är 342 hektar stor och taxeringsvärdet 6,4 miljon kr. Observera att dessa siffror är från 1992 och taxeringsvärdet är mycket högre idag.

Den ståtliga allén.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.