Fortsätt till huvudinnehåll

Ursprunget till Boxholms bruk




Boxholms säteri är egentligen inte tillräckligt stort för att platsa i min toppkvintett men är med av en historisk anledning. Säteriet är ursprunget till Boxholms bruk. Stål-trä-skog-ost, ni vet. Det finns ytterligare ett skäl och det är de vackra byggnaderna vid Svartåns strand.

Om man fördjupar sig i gårdens ägarlängd hittar man flera kända adelssläkter som Stenbock, Wrangel och Ribbing. Ni som kan ert Boxholm vet att det finns både Wrangels väg och Ribbings väg i ett av de äldre villaområdena. Gabriel Adolf Ribbing erhöll 1754 Bergskollegiets tillstånd att anlägga två nya hammarsmedjor. Det var så bruket startade.

Men låt oss backa ett par hundra år ytterligare. I Flemminge låg i slutet av 1500-talet fyra hemman, varav två mantal frälse, en skatte och en av kyrkonatur. De två sistnämndan tillhölls 1582 ståthållaren över Vadstena slott och län, riksrådet Arvid Gustafsson Stenbock. Besittningen tycks delvis vara en donation av konung Sigismund. Stenbock lär ganska snart ha upprättat ett säteri som han gav namnet Bocksholm efter sin ätts namn. Namnet är ursprunget till Boxholm som blev officiellt godkänt 1654.

Släkten Burén klev in på scenen som ägare 1778 och Karl Daniel Burén utvecklade både säteriet och bruket. Han drev fram en så omfattande järn- och stålförädling att han genom kungliga resolutioner fick frälsemannarätt för sig och efterkommande att besitta säteriet. Detta var sällsynt.

Under lediga stunder ägnade sig Karl Daniel åt litteratur och vetenskap. Han samlade den tidens största bibliotek i Östergötland vilket omfattade 20 000 band. I den ingick bland annat David Nerhman Ehrenstråles boksamling. Karl Daniel förordnade att hans bibliotek inte fick skingras eller flytta från Boxholm. Trots detta skänkte en senare ägare, Didrik Pontus Burén, samlingen till Linköpings stiftsbibliotek. Karl Daniel avled 1838 och begravdes på Ekeby kyrkogård. 45 år tidigare erbjöds han adelskap men tackade nej och behöll släktnamnet Burén.

År 1872 bildades Boxholms Bruks AB. Didrik Pontus sålde bruket till det nybildade bolaget samt ett stort antal av säteriets skogs- och jordbruksfastigheter, sammanlagt 10 000 hektar. Priset var 1,5 miljon kr. Även om han behöll ett stort antal aktier i bolaget var dock den verkliga symbiosen mellan säteri och bruk borta efter nästan 100 år.

Ägarbytena fortsatte i tätare följd. Vid Didrik Pontus bortgång 1878 ärvde sonen, brukspatron Karl Pontus af Burén, säteriet Efter hans död 1905 tillföll säteriet hans efterlevande. Dessa sålde 1918 säteriet till Boxholms Bruks AB. Därmed var den 140 år långa Burénska epoken över.

Boxholms bruk ägde säteriet till 1935 då det såldes till godsägaren Carl Axel Nilsson. Den senare och hans söner sålde säteriet 1962 till friherre Ragnar Leuhusen. General Leuhusen flyttade familjens fideikommissbibliotek till säteriet. Det Burénska biblioteket fick alltså en värdig efterföljare.

År 1978 förvärvades det anrika säteriet av agronom Christian Örup (f-52) och hans maka Regina (f -50) under släktnamnet Horn af Åminne på Rottneros i Värmland. Christian Örup kommer från gården Örup utanför Tomelilla.

För cirka tio år gjorde undertecknad och fotografen Mia Karlsvärd ett reportage om säteriet. Ägarfamiljen bodde inte i den pampiga huvudbyggnaden utan i en 100 år gammal flygelbyggnad, även detta en rymlig och ståndsmässig bostad.

Gården var 339 hektar stor 1992 och taxeringsvärdet 4,5 miljoner kr.

Vackra ridhästar hör naturligtvis till herrgårdsmiljön.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...