Mycket har sagts och skrivits om Frida Wallberg och
hennes förlustmatch mot den tuffa australiskan Prazak. Här kommer lite till.
1) Många
av kommentarerna andas förvåning över att Frida överhuvudtaget förlorade. Hon
hade ju matchen i sin hand och ledde på poäng hette det. Och så pang: där kom
en vänster från down under.
2) Boxningen,
särskilt proffsvarianten, är brutal. Det går ut på att slå ner varandra. Här
delas inte ut några stilpoäng för raka vänsterjabbar.
3) Jag
är ambivalent i min inställning till boxning. En sida av mig gillar hur matchmakarna
bygger upp stämningen, mästarbälten över huvudet, den skickliga speakern etc.
Bara intåget till ringen och sorlet från den förväntansfulla publikens kan ge
mig gåshud. Den mer nyktra och kalkylerande delen av mig inser naturligtvis att
det är hälsovådligt att slå mot huvudet och det gäller både kvinnor och män. Om
olyckan är framme kan följden bli svåra skador, t o m dödsfall har inträffat.
4) Boxning
och sportjournalistik är cynisk och chauvinistisk. Om rollerna varit de omvända
och Prazak legat på Karolinska hade det endast blivit några pliktskyldiga
notiser i bladen. Då hade det inte förekommit någon debatt om matchtidens
längd.
5) Får
nerslagningen konsekvenser? Troligen blir kampsportdelegationen mer återhållsam
när nästa matchansökan behandlas. Förhoppningsvis är inte Åtvidabergstjejen ena
parten i den matchen.
Kommentarer
Skicka en kommentar