Berättelsen som
monarkin flirtar hejdlöst med fiktionen. Det ligger därför närma till hands
att betrakta bröllopet mellan Madeleine och Chris som ett lättsamt kammarspel
i det gröna. En utväxling av ringar aktörer emellan.
Fast den här gången med en castingperson som måste ha varit
uttråkad, eller för den som vill konstnärligt djärv.Istället för att anlita en man av folket med sammetsblick
och entreprenörskvaliteter, kastade man in ett fullfjädrat societetsproffs med
en uppsyn som får många att ropa ”bad news”.
Eller för att tala med Herman Lindqvist som kommenterade en
bild där prinsessan Madeleines blivande make ger fotografen långfingret ”det
kan bli verkliga problem i framtiden med Chris.”
Det kan tyckas ogint och till och med ofint att recensera en
person efter utseende, blick, ovana (ett litet finger i luften). Samtidigt kan
Chris O´Neill och övriga i den kungliga skådespelartruppen trösta sig med att
publiken är lättcharmad.
Denna text var ju intressant, träffande och väl formulerad. Ja,
era misstankar är riktiga. Skribenten är inte undertecknad utan Elsa Westerstad i senaste numret av tidningen
Fokus. Den tidningen har alltid något intressant att bjuda på.
Kommentarer
Skicka en kommentar