Fortsätt till huvudinnehåll

En magnifik skönhet i mahogny




Det händer ibland att jag promenerar runt Råssnäsudden. I de omgivningarna finns mycket vackert att skåda. Längst ut i viken ligger en magnifik skönhet i mahogny, La Morena, nästan 20 meter lång och med 95 kvadratmeters segelyta.

Jag tog med en bild med mobilen och lade ut den på Facebook för jag trodde det var en vanlig Skärgårds 22:a , en båttyp som var vanlig i Vättern förr. Och fick svar från Bernt Bengan Jarmyr, att jag hade fel i min förmodan. Bengan var vänlig att länka till en sida med fakta om båten (båt låter nästan lite opretentiöst i sammanhanget, segelfartyg är nog rätt benämning).

La Morena är byggd i Berlin 1922, då under namnet Roxane III och konstruktör var Gustaf Estlander, Några fakta: Djupgående 2,4 meter, blykölen väger 4,5 ton och masthöjden är 23 meter. Bordläggningen är filippinsk mahogny och däcket furu från Oregon. Åtta bäddar.
Ägarna har skiftat genom åren. Frithiof Dahl, Stockholm, T. Kjellberg, Stockholm, familjen Graffman, Stockholm. Motalaborna Arne Fyrk och Bengt Helgesson ägde henne mellan 1978-83 och mellan 1983-98 ägdes den av Arne Fyrk ensam. Det var när Arne Fyrks namn kom upp jag kom ihåg att jag sett La Morena på närmare håll, vid Dynudden på andra sidan viken. Nuvarande ägare heter Nils Forsfält.


Jag har inga större kunskaper om segling men jag inbillar mig att under rätta vindförhållanden går det undan på sjön. Hur många timmar som behövs att för slipa, polera och lacka bordläggningen har jag heller ingen aning om men ägaren lär sakna fritidsproblem. Jag kan inte tänka mig att motsvarande fartyg byggs i trä nuförtiden.

Motala kommun anstränger sig för att marknadsföra sig som Östergötlands Sjöstad. Varför man inte i text och bild berättar om denna klenod är en gåta.

Den mindre kusinen, Skärgårds 22:an var vanlig i Motala och Vadstena för några decennier sedan. Jag har några sailors i bekantskapskretsen och de brukar säga att sittbrunnen är så liten att man inte kan ta en sup utan att ramla överbord.

Den risken löper inte besättningen på La Morena.

Name
La Morena (Roxane III)
Sail no.
95, S-10
Designer
Gustaf Estlander (1876-1930)
Built
1922 at Pabst-Werft, Berlin
Length overall
19.67 m (65 ft!)
Beam (bredd)
2.96 m
Draught (djup)
2.40 m
Displacement
10,500 kg
(Keel, lead
4,500 kg)
Mast, height
23 m
Sail area
95 sqm (upwind)
Hull
Varnished (Philippine) Mahogany
(Dark red Meranti)
Deck
Oregon Pine
Deck house and hatches       
Varnished (Honduras) Mahogany
Engine
Yes
Sleeping berths
8
 

Owners

1922-40
(Roxane III)
eng. Frithiof Dahl, Stockholm
1941-44
(Albatross)
T. Kjellberg, Stockholm
1944-78
(La Morena)
The Graffman family, Stockholm
1978-83
Arne Fyrk and Bengt Helgesson, Motala
1983-98
Arne Fyrk
1998-2004
Angelo Morano and Bengt Parmell, Stockholm
2004-2005
Nils Forsfält and Tomas Forsfält, Stockholm
2005-
Nils Forsfält

Det finns ett annat skäl till att jag besöker Råssnäs ganska ofta. På varvet byggde min far vår ruffade snipa 1948. Min äldre bror Göran var med på ett hörn också. Fast Maringanne låg för boj i Mörtviken. Samtidigt byggde farsans kompis Finn-Johan folkbåten Örnen.  Den senare hittade jag i Vadstena på 70-talet men jag minns inte vem som var ägare. Jag tror, ta mig tusan, att varvsbyggnaden är från den tiden.

Kommentarer

  1. Den båten har vi kappseglat mot flera gånger. Jag minns ett "Vättern Race" (en tävling som går runt halva sjön) vi startade kl. 19.00. Starten i Karlsborg, vi skulle ner och runda Visingsö. Det tog inte många timmar innan 95:an försvann under horisontlinjen. Trots att dom var så snabba vann dom sällan, handikappet är högt på en båt med den potentialen. På en 24-timmars segling måste dom vara flera timmar före resten av fältet för att vinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Handikappreglerna är svår för en icke seglare att förstå... LYS-tal och lite annat svårbegripligt. Men en skönhet är hon onekligen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna