En skrivbordsseglares bekännelse

Folkbåt i hamnen Rockan, Väderöarna. Copyright: Sören Colbing

Bokrean är inte vad det har varit tidigare men innebär fortfarande en bra möjlighet att köpa högklassiga bildverk till ett rimligt pris. Kustens Pärlor av Sören Colbing heter mitt senaste nyförvärv.

Att läsa innehållsförteckningen är som att höra sjörapporten spelas upp i huvudet: Hanöbukten, Utklippan, Ölands norra udde, Harstena, Landsort, Svenska Högarna. Söderarm och Höga Kusten. Alla dessa platser plus många till har Colbing besökt med sin motorbåt, flitigt fotograferande och noterandes. Hisnande vackra naturscenerier blandas med interiörer från populära turisthamnar. Till bilderna är fogade korta texter med historiska uppgifter och andra nyttiga upplysningar kring dessa platser. Det tog Colbing två säsonger att avverka norrlandskusten, ostkusten inklusive Stockholms skärgård, sydkusten och sist men inte minst västkusten. Lummiga öar och karga granitklippor om vartannat. Väl investerade 199 kr för långa mörka vinterkvällar i läslampans sken. Somliga bilder tar nästan andan ur en.

Isåkaren. Copyright: Sören Colbing

Det är ostkustens skärgård som jag kan mest om. Från Öregrund i norr till Harstena i söder. Under lumparåren var Vaxholm-Nynäshamn en vanlig rutt men jag har också gjort segelturer med släktingar och motorbåtsturer med mina föräldrar i Östgötaskärgården. Till 99 procent har det handlat om sommar och sol men i april 1970 fick vi gå i närkamp med Mysingens is under en färd från Nynäshamn till ytterförläggningen Mällsten. Trevligt att bli påmind om dessa tider i Sören Colbings bok.

Närmare salta vindar kommer jag inte numera. Jag är en bryggseglare sedan den estniska snipan jag körde på Sommen byttes mot en kanot för 20 år sedan. Förresten är bryggseglare ett pretentiöst ord i sammanhanget. Skrivbordsseglare är nog rätta benämningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen