En skrivbordsseglares bekännelse

Folkbåt i hamnen Rockan, Väderöarna. Copyright: Sören Colbing

Bokrean är inte vad det har varit tidigare men innebär fortfarande en bra möjlighet att köpa högklassiga bildverk till ett rimligt pris. Kustens Pärlor av Sören Colbing heter mitt senaste nyförvärv.

Att läsa innehållsförteckningen är som att höra sjörapporten spelas upp i huvudet: Hanöbukten, Utklippan, Ölands norra udde, Harstena, Landsort, Svenska Högarna. Söderarm och Höga Kusten. Alla dessa platser plus många till har Colbing besökt med sin motorbåt, flitigt fotograferande och noterandes. Hisnande vackra naturscenerier blandas med interiörer från populära turisthamnar. Till bilderna är fogade korta texter med historiska uppgifter och andra nyttiga upplysningar kring dessa platser. Det tog Colbing två säsonger att avverka norrlandskusten, ostkusten inklusive Stockholms skärgård, sydkusten och sist men inte minst västkusten. Lummiga öar och karga granitklippor om vartannat. Väl investerade 199 kr för långa mörka vinterkvällar i läslampans sken. Somliga bilder tar nästan andan ur en.

Isåkaren. Copyright: Sören Colbing

Det är ostkustens skärgård som jag kan mest om. Från Öregrund i norr till Harstena i söder. Under lumparåren var Vaxholm-Nynäshamn en vanlig rutt men jag har också gjort segelturer med släktingar och motorbåtsturer med mina föräldrar i Östgötaskärgården. Till 99 procent har det handlat om sommar och sol men i april 1970 fick vi gå i närkamp med Mysingens is under en färd från Nynäshamn till ytterförläggningen Mällsten. Trevligt att bli påmind om dessa tider i Sören Colbings bok.

Närmare salta vindar kommer jag inte numera. Jag är en bryggseglare sedan den estniska snipan jag körde på Sommen byttes mot en kanot för 20 år sedan. Förresten är bryggseglare ett pretentiöst ord i sammanhanget. Skrivbordsseglare är nog rätta benämningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen