Fortsätt till huvudinnehåll

En skrivbordsseglares bekännelse



Folkbåt i hamnen Rockan, Väderöarna. Copyright: Sören Colbing

 
Bokrean är inte vad det har varit tidigare men innebär fortfarande en bra möjlighet att köpa högklassiga bildverk till ett rimligt pris. Kustens Pärlor av Sören Colbing heter mitt senaste nyförvärv.

Att läsa innehållsförteckningen är som att höra sjörapporten spelas upp i huvudet: Hanöbukten, Utklippan, Ölands norra udde, Harstena, Landsort, Svenska Högarna. Söderarm och Höga Kusten. Alla dessa platser plus många till har Colbing besökt med sin motorbåt, flitigt fotograferande och noterandes. Hisnande vackra naturscenerier blandas med interiörer från populära turisthamnar. Till bilderna är fogade korta texter med historiska uppgifter och andra nyttiga upplysningar kring dessa platser. Det tog Colbing två säsonger att avverka norrlandskusten, ostkusten inklusive Stockholms skärgård, sydkusten och sist men inte minst västkusten. Lummiga öar och karga granitklippor om vartannat. Väl investerade 199 kr för långa mörka vinterkvällar i läslampans sken. Somliga bilder tar nästan andan ur en.
Isåkaren. Copyright: Sören Colbing

Det är ostkustens skärgård som jag kan mest om. Från Öregrund i norr till Harstena i söder. Under lumparåren var Vaxholm-Nynäshamn en vanlig rutt men jag har också gjort segelturer med släktingar och motorbåtsturer med mina föräldrar i Östgötaskärgården. Till 99 procent har det handlat om sommar och sol men i april 1970 fick vi gå i närkamp med Mysingens is under en färd från Nynäshamn till ytterförläggningen Mällsten. Trevligt att bli påmind om dessa tider i Sören Colbings bok.

Närmare salta vindar kommer jag inte numera. Jag är en bryggseglare sedan den estniska snipan jag körde på Sommen byttes mot en kanot för 20 år sedan. Förresten är bryggseglare ett pretentiöst ord i sammanhanget. Skrivbordsseglare är nog rätta benämningen.

 


Copyright: Sören Colbing

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.