Fortsätt till huvudinnehåll

Från Watkins Glen till Omberg



Reine.


Facebook är en förnämlig institution. Häromdagen hade jag en kort
konversation med Motalas största racingstjärna genom tiderna, Reine Wisell (f-41). Hög tid att rekapitulera hans karriär när han passerat de 70. Vassare racingförare än Reine har inte funnits i Östergötland.

Han hade en lång och framgångsrik karriär i såväl Formel 3 och Formel 2 innan han fick möjlighet att köra tungviktsklassen, Formel 1 på 70-talet. Hans många dueller med Ronnie Peterson, oftast med den senare som vinnare, var löpsedelsstoff i kvällstidningarna. De var arga konkurrenter på banan men goda vänner vid sidan av. Reine fanns vid Ronnies sida den sorgliga söndag i september 1978 när Ronnie omkom på Monza.

Reine fick chansen i Formel 1 som ersättare för Lotusföraren Jochen Rindt som förolyckades i Italien 1970. Han debuterade på Watkins Glen i USA som andreförare bakom Emerson Fittipaldi. Wisell kom trea vilket var hans bästa enskilda resultat under tiden i F 1. Säsongen 1971 fortsatte han i Lotus tillsammans med Fittipaldi och han slutade tolva i förarmästerskapet. Sitt sista
F 1-lopp körde han på Anderstorp 1974.

Hur stor var skillnaden mellan Reine och Ronnie? Frågan ställdes till Reine i en dokumentärfilm jag såg på TV. ”Ronnie bromsade någon tiondels sekund senare vid ingången till kurvorna”, blev svaret. Han kunde lika gärna sagt att Ronnie var beredd att ta större risker.

Kännare av branschen säger att Wisell hade otur som hamnade i samma stall som Emerson Fittipaldi. Reines tredjeplats i debuten på Watskins Glen överskuggades av Emersons Fittipaldis debutseger för Lotus på samma bana. Men karriären tog inte slut i och med loppet på Anderstorp. Reine skrev på för Porsche i den europeiska sportvagnsserien vilken han vann 1975. Han körde också Chevrolet Camaro i touringklassen med goda resultat.

Senare övergick han till att lära ut avancerad bilkörning till svenska bilister. Ungefär samma syssla som Björn Nalle Johansson har på Mantorp Park.

Jag träffade Reine två gånger på Mantorp Park i början av 70-talet i samband med F 2-tävlingar. Alltid lika lugn och vänlig. Han tog sig tid också med en ung sportjournalist från Östgöta-Bladet. Han berättade att förutsättningarna inom bilsporten varierade. Niki Laudas pappa var direktör och Niki blev uppbackad av Österrikes största sparbank. Reine berättade detta utan bitterhet.

Hans bakgrund var annorlunda. Fadern var servicetekniker på Luxor och familjen bodde i en bostadsrätt på Norrängsgatan. Vid ett annat tillfälle på Mantorp fick han inte köra ett F 2-lopp trots att han var på plats. Om jag minns rätt hade arrangörerna missat någon byråkratisk detalj och loppet avgjordes utan hemmasonen till publikens och journalisternas stora besvikelse.

Han dök också upp som åskådare vid en backtävling på Omberg en junilördag något år senare. I sällskap hade han en långbent, mörkhyad skönhet som påminde om discodrottningen Grace Jones. Det stiliga paret poserade framför fotograferna några minuter innan de följde tävlingen från en husvagn. Det var som en fläkt av Hollywood och stora världen där vid foten av Omberg.

Men i backen dominerade en gammal farbror vid namn Bosse Ljungfeldt (Kungens kurir) i en Chevrolet Camaro.

Foto: JARL ASKLUND


En asfalterad tävlingsbacke i naturreservatet på Omberg låter som en skröna men är faktiskt sann. SMK Vadstena hade dispens av länsstyrelsen berättade Key Thun några år senare. Tack till fotografen Jalle Asklund för bilder och research.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.