Fortsätt till huvudinnehåll

Blir det något med Svartå Strand?



Det är kring den här tegelbyggnaden inklusive senare tillbyggnader som striden står.


Kommer Mjölby kommuns prestigeprojekt Svartå Strand någonsin att realiseras? Två åttavånings punkthus i kvarteret Rosenkammaren är tänkt att bli inledningen på bostadsprojektet.

Men om ska döma av det möte om detaljplanen som hölls i tisdags kväll ser det inte ljust ut. Protesterna var många men det är inte bygget i sig utan planerna på att riva BEMAB-fastigheten för en parkeringsplats som engagerat många Mjölbybor. ”Det har rivits alldeles för mycket i Mjölby” var en vanlig invändning vid mötet.

Större omvandlingar i stadsmiljön brukar stöta på motstånd. Det mest kända exemplet är väl bygget av Resecentrum och avlägsnandet av järnvägsbron för tio år sedan, men när ombyggnaden väl var genomförd försvann protesterna. Bygget av kvarteret Hövitsmannen diskuterades också flitigt men alla var överens om att slutresultatet var bra.

När kommunen ville riva Edlunds kvarn på 80-talet gick motståndarna segrande ur striden. Hembygdsföreningen energiske ordförande Bernt Möller ledde styrkorna och huset står kvar än i dag i renoverat skick.

Jag har också diskussionerna om stationshuset i Skänninge i färskt minne. Dåvarande tekniska chefen Dag Segrell ville riva men fick mothugg av bland annat kommunpolitikern Sten-Åke Andersson. Situationen löstes av en mecenat, den rika familjen Svensson, som bildade bolaget Skänningekulturen AB för att bevara huset. Kommunen skickade med en miljon till renoveringskostnader.  I umgänget med miljonärer är Mjölby kommun förvånansvärt generös.

Det finns stunder då jag blir förvånad över prioriteringen. Kommunens ledning förespråkar privatiseringar av äldreomsorgen och höjer skatten med nästan en krona men om detta hörs knappt något. Men om det finns planer på att riva en hundra år gammal industribyggnad kommer de folkliga protesterna. Men jag har full respekt för dem som tycker så. Som inflyttad för 30 år sedan har jag inte samma känsla för gamla byggnader i stan.

Frågan är om de två punkthusen på Bygglagrets gamla tomt står och faller med en parkeringsplats på BEMAB-fastigheten. Finns det möjlighet till en kompromiss som kan godtas av en majoritet?

Bostadsbolagets ordförande, förra kommunalrådet Jörgen Oskarsson, deltog i mötet men låg lågt. Tids nog ska vi redogöra för våra planer för området, var hans kortfattade budskap.

Jag har varit i kontakt med hans efterträdare, Cecilia Vilhelmsson, och hon säger att motståndet är starkt men också att hon talat med många människor som tycker att det är hög tid att byggena startar.

Jag ser ett annat frågetecken. Hur stort är intresset från den tilltänkta byggpartnerns HSB:s sida? HSB har inte byggt något i Mjölby på över 20 år. Jag är medlem i HSB och läser dess medlemstidning flitigt men har hittills inte sett en rad om Svartå Strand.

Den inledande frågan är ställd. Svaret hänger i luften.

Kommentarer

  1. Tack för en mycket läsvärd blogg och ett intressant inlägg! Själv står jag än så länge och velar kring byggnaden i fråga, som den utböling jag är. Men, utan tvivel är man inte klok, som den gode Tage skaldade...

    SvaraRadera
  2. Tack för din älskvärda kommentar. Jag hoppas projektet blir av utan alltför mycket "blodspillan". Kommunen har under de senaste tio åren lagt mycket krut på nya villatomter i Mjölby och Mantorp, men alla har inte möjlighet att bo i villa men bör erbjudas attraktiva bostadsmiljöer. Men projektet får inte tappa mer tempo.

    /Anders J

    SvaraRadera
  3. Visst är det oerhört trist när gamla byggnader rivs. Jag ställer mig frågan om de som nu protesterar är villiga att lägga egna skattade pengar och energi på att själva göra något utav Bemab-huset i så fall. Jag tror fortfarande på devisen att tomma kastruller skramlar mest.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.