Fortsätt till huvudinnehåll

Törna - en välkammad och färgstark lirare



Törna på träningsläger i Holland 1968. Mannen till höger är den ´legendariske MAIF-målvakten Egon Bengtsson. Törna bär Wasas träningsoverall vilket kräver en förklaring. Han tillhörde VGIF men fick följa med Wasa för han var bästa kompis med Rune Gustavsson.

Thomas Törnqvist (-f 46) är en av de främsta talanger Motalafotbollen fått fram. Törna hade allt för att lyckas på planen; bländande teknik, målsinne och god speluppfattning. Tillslaget var hårt och precist. Han var inte särskilt storvuxen men ett fysiskt praktexemplar som inte hade några svårigheter att rycka förbi backarna i Borghamn och Hästholmen. Behöver jag tillägga att han var duktig bandy- och hockeyspelare också. Ur minnet plockar jag att han gjorde en juniorlandskamp i bandy. Hockeyledaren Lennart Fång i Vadstena säger att han aldrig sett en större bolltalang.

Denne färghandlareson från Verkstan började med pojk- och juniorfotboll i Zeros. Han var något ambivalent i sin inställning till idrotten. Efter att ha gjort succédebut i div II- laget MAIF (näst högsta serien på den tiden) som 16-åring föredrog han att skumpa runt på en kuse i Solsäter vilket förbryllade de fotbollstokiga i stan. Och de var inte få.

Så småningom flyttade han till Vadstena och spelade i VGIF och spottade in mål i div V. Bland annat förde han upp VGIF till fyran efter en minnesvärd seriefinal mot Väderstad hösten 1967.

Törna och bolltrollaren Rolf Offen Trygg utvecklade ett speciellt förhållande på planen. De kunde gå och träta i 70 minuter utan att åstadkomma någonting till lagledaren Kalle Edvards förtret, men exploderade med tre mål inom en kvart och matchen var vunnen. Jag försäkrar att det var underhållning i alla former på Kungsvalla.

Björn Tuvesson i Vadstena var en flitig besökare på Kungsvalla och han berättar att Törna uppträdde alltid som en gentleman på plan. Han blev ofta nertacklad eller fälld, men reste sig utan några kommentarer eller efterslängar och ägnade några sekunder åt att borsta av byxorna. Han var mycket mån om att vara välkammad när lagen sprang ut till match.

Det var i Vadstena jag gjorde hans bekantskap. Till en början uppfattade jag som honom som en bullrande och självsäker typ men ju mer jag lärde känna honom insåg jag att det var en blyg och snäll kille som oroade sig mycket för saker och ting utanför planen. Men han var spontan och snabb i repliken och hittade på fyndiga smeknamn. En mindre begåvad spelare i reservlaget fick namnet Benny Guldfot.
Törna privat.


Törna värvades av Örebro SK 1970 och tog omgående plats i startelvan. Jag kommer ihåg en reportageresa jag gjorde till Örebro och följde en träning på Eyravallen. Orvar Bergmark hade avgått som förbundskapten och tränade sitt kära Örebro och i laget fanns också Thomas Nordahl. Orvar hade bara berömmande ord att säga om Törna. Debuten i ÖSK skedde 5 augusti 1970 i en bortamatch mot IFK Göteborg. Fram till och med 1975 gjorde han 74 allsvenska matcher och elva mål.

Efter träningen följde vi Törna hem. Jag hade en bestämd uppfattning om hur reportaget skulle se ut och arrangerade en bild där han låtsades laga mat. Han protesterade till en början och oroade sig för hur reportaget skulle uppfattas ”hemma” i Vadstena. ”Vad ska Offen säga, han vet ju att jag inte ens kan koka kaffe”. Han bekymrade sig alltid för vad Offen tyckte. Kanske saknade han sin gamle trätobroder från Kungsvalla. Han berättade också att styrelsemedlemmar gjorde oanmälda hembesök om kvällarna för att kolla hur han skötte sig och jag replikerade att det trodde jag bara förekom i italienska proffsklubbar.

25 oktober 1970 upplevde han och jag den mest dramatiska fotbollsmatchen i våra liv. IFK Göteborg var på besök på Eyravallen för säsongens sista match och vid förlust skulle 1969 års mästare åka ur allsvenskan. Det gick rykten före matchen att Göteborgs anhängare skulle storma planen om resultatet gick de blåvita emot. 13 886 på läktarna varav 500 Göteborgssupportrar hade placeras på kolstybbsbanorna på innerplan. Det var en minst sagt laddad stämning när domaren Sven Jonsson blåste till spel på söndagsmiddagen.

Och när Örebro tog ledningen i andra halvlek startade något som bara kan beskrivas som ett upplopp. Göteborgarna vällde in på planen, ryckte upp målstolparna och misshandlade de hemmafans som vågade sig ut planen. Vi var tre man från Östgöta-Bladet; undertecknad, Lennart Pettersson och Uffe Holmertz. Uffe rusade runt på planen och försökte ta bilder med en Rolleiflex.

En granne på pressläktaren, en känd handbollsprofil och journalist på Radio Örebro, blev alldeles exalterad när kravallutrustad polis anlände och rensade planen med hjälp av en hund. ”Skjut dom jävlarna, skjut dom jävlarna med kpist” skrek han så det dånade över läktaren. Vi andra satt mest och gnuggade oss i ögonen och undrade om det var film eller verklighet. Till slut vann Örebro och rubrikerna var svarta på måndagen. 16 Göteborgare greps.

Törna började på bänken och kom in när matchen var avgjord. Vi talade med honom efteråt och han hade svårt att svara på hur han upplevt de makabra scenerna från bänken. Han var väl lika chockad som alla andra.

Törna blev kvar i ÖSK till 1975 t då han lade av i förtid på grund av en efterhängsen knäskada, detta gissel som drabbar fotbollsspelare i alla generationer. Det ryktades att Åby Ericsson hade planer på att testa honom i landslaget som offensiv mittfältare.

Någon gång före 1975 korsades våra vägar igen. Jag var försäljare på Luxor och på väg hem från Dalarna när jag stötte på Törna på en vägrestaurang i Marieberg. Vi satt och pratade länge vilket resulterade i en intervju som jag sålde till Motala Tidning. Han plågades av knäskadan och något år senare tog han beslutet att lägga av. Kanske blev det någon korpmatch för Mellringeklinikerna där han var anställd. Törna bor kvar i Örebro och i augusti fyller han 68.

Törna spelade också 19 matcher för MAIF  och gjorde elva mål. Stort tack till Uffe Jönsson i Vadstena för bildmaterialet.

Programbladet till tackmatchen mellan Örebro och Vadstena 1972. Då hade VGIF och Wasa gått samman och kallade sig VSK. Örebro hade landslagsmålvakten Sven-Gunnar Larsson och Thomas Nordahl i laget.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.