Fortsätt till huvudinnehåll

Minnen är bedrägliga






Man kan inte lita helt och fullt på 40-åriga minnen. Den slutsatsen drar jag efter att ha skrivit om Thomas Törnqvists karriär i MAIF, VGIF och Örebro SK. Skandalmatchen mellan ÖSK och IFK Göteborg den 25 oktober 1970 får en framträdande plats där Törna började på bänken. Jag var en av tre medarbetare på Östgöta-Bladet på plats på Eyravallen. Jag missade t ex att ÖSK gjorde matchens enda mål nio minuter före slutet. Min minnesbild var att målet föll i början av andra halvlek.

I avsaknad av egna klipp från Östgöta-Bladet har jag läst på i två av de fotbollsböcker, Brunnhages och Strömbergs, som sammanfattade fotbollsåret 1970. Redan från början gjorde arrangörerna ett stort misstag som placerade de 500 Göteborgssupportrarna på kolstybbsbanan. Därifrån var det bara några steg in på planen och på en i förväg överenskommen signal invaderades planen när ÖSK gjorde 1-0.

Årsböckerna berättar om bråken i en raljerande ton trots att 16 personer greps och förhördes av polisen. Inte heller några bilder från slagfältet. Ingen uppföljande diskussion om fler vakter, stängsel eller andra säkerhetsåtgärder. Kravallerna sågs som en engångsföreteelse. Idag är det mer eller mindre standard med upplopp när Stockholmslagen gör upp på Friends eller Tele 2 Arena.

Fotbollsintresset var på topp den här tiden, ett år efter Ove Kindvalls bragdmatch i VM-kvalet mot Frankrike på Råsunda. Matchen i Örebro sågs av 13 886 åskådare. ÖSK kan nog vara glada om de får hälften så många åskådare när laget gör comeback i allsvenskan i vår.

En sak slår mig när jag läser i de 40 år gamla böckerna och det är bildkvaliteten. Massor av täta, svartvita bilder med action och energi. Inga puss-och-krambilder som är så vanliga idag.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.