Fortsätt till huvudinnehåll

Minnen är bedrägliga






Man kan inte lita helt och fullt på 40-åriga minnen. Den slutsatsen drar jag efter att ha skrivit om Thomas Törnqvists karriär i MAIF, VGIF och Örebro SK. Skandalmatchen mellan ÖSK och IFK Göteborg den 25 oktober 1970 får en framträdande plats där Törna började på bänken. Jag var en av tre medarbetare på Östgöta-Bladet på plats på Eyravallen. Jag missade t ex att ÖSK gjorde matchens enda mål nio minuter före slutet. Min minnesbild var att målet föll i början av andra halvlek.

I avsaknad av egna klipp från Östgöta-Bladet har jag läst på i två av de fotbollsböcker, Brunnhages och Strömbergs, som sammanfattade fotbollsåret 1970. Redan från början gjorde arrangörerna ett stort misstag som placerade de 500 Göteborgssupportrarna på kolstybbsbanan. Därifrån var det bara några steg in på planen och på en i förväg överenskommen signal invaderades planen när ÖSK gjorde 1-0.

Årsböckerna berättar om bråken i en raljerande ton trots att 16 personer greps och förhördes av polisen. Inte heller några bilder från slagfältet. Ingen uppföljande diskussion om fler vakter, stängsel eller andra säkerhetsåtgärder. Kravallerna sågs som en engångsföreteelse. Idag är det mer eller mindre standard med upplopp när Stockholmslagen gör upp på Friends eller Tele 2 Arena.

Fotbollsintresset var på topp den här tiden, ett år efter Ove Kindvalls bragdmatch i VM-kvalet mot Frankrike på Råsunda. Matchen i Örebro sågs av 13 886 åskådare. ÖSK kan nog vara glada om de får hälften så många åskådare när laget gör comeback i allsvenskan i vår.

En sak slår mig när jag läser i de 40 år gamla böckerna och det är bildkvaliteten. Massor av täta, svartvita bilder med action och energi. Inga puss-och-krambilder som är så vanliga idag.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer