Fortsätt till huvudinnehåll

Till mopedbusar i alla åldrar



Den här krian är tillägnad mopedbusar i alla åldrar. Det vill säga de finniga tonåringar som trimmade mopeder på 60-talet. Det var få Monark, Crescent, Zündapp och Puch som körde omkring i lagstadgade 30 km/tim i Motala. 

Trimning av mopeder var en ungdomsrörelse som motsvaras av dagens spritsmuggling. Med hjälp av en fil vidgades insuget och plötsligt drog moppen i väg i 45, 50 eller 65 km/tim. Åtminstone lät det så när skaran av mopedägare samlas till ett stadigt kvällsmål vid Trötte Teodors korvkiosk på Medevigatan. Hastighetsuppgifterna var nog angivna med rejäl moms.

Puch och Zündapp stod högst i hierarkin medan Monark och Crescent var gubbmopeder, fortskaffningsmedel för anställda på E-lux, Verkstan och CTV. Många killar drömde om en vit Puch Dakota och om det uppstod klungbildning på Norras skolgård var det med 90 procents säkerhet ett nyförvärv som inspekterades. Trimningsorgierna förekom i garage och källare och deltagarna avslöjades lätt för de hade sot under naglarna och utslitna tåhättor på skorna.

Trimningen fick särskild uppmärksamhet av ordningsmakten och regelrätta razzior genomfördes. Men det var inte alltid en lätt uppgift för Kalle Mässing. Upp på trottoaren, full gas och lokalkännedom var viktiga ingredienser för att undkomma bötfällning. I mina hemtrakter vid Borgmästaretorget var det populärt att ta sig in i parken mellan Ulaxgatan och Herrgårdsgatan. Parken var stor och hade flera utgångar i alla riktningar. En av de kallaste körde in i parkens mitt, avvaktade i fem minuter och körde ut på Ulaxgatan igen utan att bli ertappad. På Ekön hade Kalle Mässing också ett handikapp. Gott om smitvägar mellan hus och skogsdungar och belysningen var dålig.

Även sådana historier fick surrealistiska övertoner mellan tuggorna vid korvmojen. Det var särskilt populärt att köra ifrån den polisbil där den korpulente konstapel Derby satt vid ratten. Så här i efterhand kan man konstatera att polisen inte led av någon resursbrist på den här tiden.

En och annan åkte förstås fast med böter och information och föräldrakontakt som följd. Det senare kunde vara nog så knepigt men det som sved mest var nog att ”lämpet” till det hett eftertraktade körkortet löpte risk att försenas. Det senare hade nog en dämpande effekt på mopedbusarna för mopedåkandet var bara ett förstadium till bilkörningen.

Dåtidens mopedbusar får då och då återfall. Då lämnar de gråsprängda hjältarna Volvokombin hemma i garaget och ger sig ut på mopedrallyn med Motormuséet som start och mål. Fast numera puttrar de fram i lagstadgad fart. Om korvmojen på Medevigatan är ett av etappmålen känner jag inte till. Finns den kvar förresten?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer