Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

Känner ni stanken från Swedda Banken?

Swedbanks beslut att slopa kontanthanteringen i Mjölby och Boxholm förvånar knappast eftersom det bara är ett halvår sedan banken gjorde likadant i Ödeshög. Kommunens protester ändrade inte på detta. Eventuella protester i Mjölby kommer också att förklinga ohörda. Förutom att det vållar oro bland pensionärer så skulle jag vilja ställa en fråga. Innebär detta också att försäljningen av utländsk valuta försvinner och att kunderna är hänvisade till Forex i Linköping? Bankchefen Gunilla Hansson påpekar i Corren att det numera är få kunder som besöker kassan. Detta argument har ingen trovärdighet eftersom det är bankerna som en gång kört ut kunderna på gatan. Jag tror knappast att kunderna efterfrågat uttagsautomaterna utan det är direktörernas (babianhannarnas) påhitt. För några år sedan lade Swedbank ner kontoren i Vikingstad och Mantorp. Jag gjorde en enkät i Mantorp och jag kan försäkra att svordomarna osade bland radhusen. Ni har väl liksom jag insett att bankerna inte längre är till

Hybris i Mjölby kommun

Hajar till inför Mjölby kommuns reklamskylt på Rv 32 utanför Skänninge. ”26 001 – snart 30 000” förkunnar skylten. Frisk vågat, hälften vunnet? Hemmavid kontrollerar jag befolkningsstatistiken på kommunens hemsida. Under perioden 31 december 2007 – 25 januari 2012 har befolkningen ökat från 25 535 till 26 080. En ökning på 545 personer eller i snitt 109 per år. 30 000 – 26 080 = 3 920 människor. Med denna ökningstakt tar det knappt 36 år att uppnå 30 000 invånare om inte lektor Olssons matematiklektioner på Platenskolan var helt uppåt väggarna för mer än 40 år sedan. Javisst unnar jag en kommuns ledning att vara lite fräck och frispråkig i marknadsföringen men proportionerna är orimliga. Vad är det för mening att presentera siffror som i bästa fall tar över 30 år att uppnå? Eller vad är det för naturlag som säger att det blir en ökning överhuvudtaget? Fram till 2007 minskade befolkningen under flera år. Fem år är ett rimligt planeringsperspektiv för en kommun. Då förutsätte

Jag röstar som storebrorsan

Fastnade framför Kunskapskanalen idag och KD:s riksting i Västerås. Cirka 70 talare framträdde inför delegaterna i två minuter för Göran Hägglund eller Mats Odell. Mitt i var det dags för den långe från Ödeshög, kommunalrådet Magnus Oscarsson, att tala för Odell. Inget överraskande för några minuter innan hade storebrorsan, Mikael Oscarsson, riksdagsman från Uppsala argumenterade för samma person. Mikael är enligt AB en av regissörerna bakom Mats Odells kandidatur. Påfallande många talare var från Uppsala län (Livets Ord?). En ledamot tyckte att Mats Odell var den finansmarknadsminister som såg till att Sverige kom relativt helskinnade ur finanskrisen 2008. Vart tog Anders Borg vägen? Ett ombud från Dalsland utnämnde moderaterna till huvudmotståndare vid valet 2014. Något överraskande? Dan Ericsson, f d Kolmården, svarade för konststycket att överskrida tiden och inte stödja någon kandidat. Däremot talade han om att han varit statssekretare under båda kandidaterna. En delegat från Hägg

Det blåser snålt på toppen

BT i Mjölby (Toyota Material Handling) hade för några år sedan en utomordentlig informationschef vid namn Göran Skoglund. Något av hans kompetens hade behövts när man ser hur företagets kommunikationsavdelning skött koncernchefen Håkan Dahllöfs avgång. Först ska varken Dahllöf eller styrelseordföranden Christer Högberg säga någonting, sedan ringer båda upp Correns redaktion och ger halvkvädna kommentarer som inte rätar ut några frågetecken utan bara ger upphov till fler spekulationer. Det är nog många anställda som kliar sig i huvudet idag. Efter att ha läst tidningstexten ett par gånger och försökt läsa mellan raderna är slutsatsen att Dahllöf gått in i väggen. Det håller inte att jobba 80 timmar i veckan i flera år. Den andra funderingen är att kulturkrocken Japan-Sverige blivit för stor men det som talar emot den teorin är att Dahllöf funnits länge i företaget och att det är tio år sedan Toyota köpte det. Eventuella kulturkrockar borde ha visat sig tidigare. Håkan Dahllöf är

Den kusen startar inte i Prix d´Amerique

Under de sista tio åren på Corren skrev jag mycket om EU-projekt för att utveckla landsbygden. Det började i Ödeshögstrakten och spred sig senare norrut. Leader Sommenbygd och allt vad det kallas. Varje gång jag skickade iväg manus var det med en känsla av olust. Har jag lyckats klargöra vad det handlar om annat än att sexsiffriga belopp sattes i rörelse och är det någon förutom de närmast inblandade som läser detta, var frågor jag ställde mig? Gemensamt för dem alla var att de var abstrakta projekt som sällan ledde till någonting konkret. Ett undantag var den betonghäst som göts till skolgården i Boet. Jag återkommer till den senare. Gemensamt för alla projekt var att välbesökta möten hölls i diverse bygdegårdar och församlingshem, kommittéer bildades, kaffe koktes och protokoll skrevs. Entusiasmen var stor och ibland dök landshövdingen Eriksson upp och delade ut en klapp på huvudet. Senare föll projekten i glömska, i varje fall på vår redaktion. En entusiastisk medarbetare på E

Verkligheten överträffar dikten

Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Frank Portnoys bok om tändstickskungen Ivar Kreuger. Hans självmord i Paris 1932 var en världsnyhet. En nutida jämförelse skulle kunna vara att Ingvar Kamprad eller Anders Borg avslöjas som bedragare. Efter Kreugers död beräknades förlusterna till två miljarder kronor vilket översteg Sveriges statsskuld. En statsminister, den frisinnade C G Ekman, tvingades avgå på grund av samröre med Kreuger. När Financial Times rankade världens största finansskandaler genom tiderna hamnade Kalmarsonen på tredje plats. Kreugers idé på 1920-talet var att med hjälp av amerikanska pengar ge omfattande och förmånliga krediter till europeiska regeringar i utbyte mot ett tändsticksmonopol under flera decennier. Tändstickstillverkningen hade låga vinstmarginaler och det krävdes höga volymer för att marknaden skulle vara lönsam. För att åstadkomma detta var han mycket kreativ genom att utveckla finansiella instrument som används ännu i

Var det Fifolkavägen?

Min gode vän och f d kollega Sven Fransson har mejlat mig följande berättelse. Den bistra verkligheten i Sverige 2012. Läs och begrunda. ”Ja så blev det en notis i dagens Corren om det uppbrutna kassaskåpet. "Patrullen påträffade kassaskåpet i helgen, men kunde först forsla bort det under måndagen." Läser jag i dagens blad (onsdagen). Polisen måste haft en himla tur som plötsligt påträffade ett uppbrutet kassaskåp på en fotbollsplan vid Vifolkavallen. Här är verkligheten om polisens arbete. Jag ringde 114 14 på söndag e.m. Hamnade hos en manlig polis i Halland. Han förklarade att han inte visste ett dugg om Mjölby men var mycket trevlig och tog noga reda på var jag hittat det uppbrutna skåpet. Vifolkavallsvägen i Mjölby, finns på GPS, kör sedan förbi ett svart nybygge på höger sida och därefter en reklamskylt med texten Cla Bris. Strax efter reklamskylten finns en grusplan för fotbollsträning, även den på höger sida. Kör in där och skåpet står utmed den högra l

Drömmarnas palats i Mantorp

Ett drömpalats, 40 år gammalt. 1972 hamnade jag och hustrun i en jättelång bilkö på E 4. Vi var på väg från Linköping till Vadstena och skulle svänga in på väg 206 vid Mantorp. Ett par hundra meter från avfarten tog det tvärstopp och vi blev sittande i 45 minuter. Vi var övertygade om att en allvarlig trafikolycka inträffat men så var inte fallet. Det var Mobilias invigning som lockade man ur huse en gråkall söndagseftermiddag och proppade igen parkeringsplats och tillfartsvägar. Kom att tänka på den episoden när jag läste om Mobilias tänkta utbyggnad. 20 000 kvm ska bli 60 000. Sedan början av 70-talet har varuhuset haft både med- och motgångar. De första 10-15 åren var goda men sedan började nerförsbacken. Antalet konkurser var nästan lika många som antalet besökare i specialbutikerna. Butiker försvann, andra tillkom och antalet ombyggnader var många. Det är i regel gott om plats på den jättelika parkeringsplatsen. En förbättring skedde när City Gross öppnade för tiotalet år sed

Vindkraft väcker känslor

Att det finns olika åsikter om vindkraftverk är inget ovanligt. Det har vi i Östergötland sett flera exempel på. Inte minst i Ödeshögs kommun där exploatörer vill bygga i Trehörna, söder om tätorten. De offentliga mötena har varit många, orden hårda och en ledande politiker har lämnat sin ordförandepost. Men att vindkraftintressen ställs mot golfbanor är något nytt. Men det har hänt i Skottland. Ena parten i tvisten är den omdiskuterade miljardären Donald Trump. Den andra är svenska Vattenfall som planerar en vindkraftspark i havet utanför Aberdeen. Det har fått miljardären Donald Trump att stoppa bygget av sin lyxresort i området. Han återupptar det inte förrän beslutet fattats om vindkraftsverket ska byggas, enligt Daily Telegraph. Donald Trump har investerat 8,5 miljarder kronor i bygget av en ny golfresort i Aberdeen i östra Skottland. Svenska Vattenfall vill nämligen tillsammans med ingenjörsfirman Tecknip och Aberdeen Renewable Energy Group bygga en vindkraftspark i havet ut

Härlig svikt i trägolvet

Henrik Geddas text om gamla tennishallen i Motala satte fart på minnesfunktioner och skrattmuskler. Tennishallen var en märklig inrättning även med den tidens mått. Bortalagen upplevde nog den trånga hallen som ett helvete. Inte nog med att de fick byta om i pannrummet utan det var förenat med livsfara om någon fick för sig att kontra på en kant. Det hände mer än en gång att en publikfot stack ut över långlinjen. Snacka om närkontakt mellan spelare och publik. En kompis pappa var målvakt i Same eller om det var IFK. Thore var spänstig och smidig även om han var till åren kommen. ”Farsan kan hoppa till läktaren om han vill” deklarerade sonen till vår förtjusning. Läktaren på kortsidan var byggd så att endast de som satt främst såg hela planen. Övriga fick hålla tillgodo med en målbur. En gång refererade jag en ovanligt tråkig och händelsefattig div III-match. En boll förirrade sig upp på långsidan mot en hattförsedd gentleman. Denne tog av hatten och nickade ut bollen på banan.

Förnöjsamhet var ordet

En inflationsdrabbad hundralapp. Sätt tryckpressarna i rullning. Vad väntar vi på? Alla vill ha mer pengar. Försvaret vill ha fem miljarder kronor för att modernisera JAS Gripen. Varför just Gripen ska ha mer pengar då resten av försvaret är nedmonterat övergår mitt förstånd. Är det för att flygplanet tillverkas i Linköping? IFK Motala vill ha 45 miljoner för att bygga en bandyhall och Mjölby Hockey vill ha pengar för att bygga ytterligare en hall på Vifolkavallen. Väderstad-Verken vill ha pengar för att kunna expandera i Sydafrika. Trafikverket vill ha mer pengar för att bygga vägtunnlar i Skänninge och landstinget vill alltid ha mer pengar för att kunna skriva guldkantade löneavtal med jourläkare. LHC behöver pengar för att kunna köpa några spelare under 35. Gemensamt för dessa är att någon annan förväntas betala. Nej, nu var jag orättvis. Väderstad-Verkens vd Cristina Stark har den sympatiska och gammalmodiga inställningen att först tjänar man pengar och sedan sätter man sprä

Greven gav Motala ett gott skratt

Pertti Ylermi Lindgren vände upp och ner på Motala under några händelserika höstdagar i början av 60-talet. Under namnet greve Oxenstierna charmade han stadens societet och lät sig bjudas på middag hos Rotary. I själva verket var han en sol-och-vårare som inte kunde betala hotellräkningen. Motala-Greven förekom i många tidningsartiklar den hösten. Middagen på Rotary var hans ingång till stans socialt etablerade kretsar. Rektor Dahlén på läroverket (nuvarande Zederslundsskolan) bjöd in honom för att hålla morgonsamling i aulan och direktör Näslund på Luxor guidade personligen ”greven” på den stora radio- och TV-fabriken. Avslöjande var lika trivialt som banalt. En kvinnlig hotellportier misstänkte att han skulle smita från notan och kontaktade polisen. ”En karl som går klädd i smoking till vardags är det något skumt med”, resonerade hon. Efter det samtalet förpassades Lindgren till finkan. Pertti Lindgren var en ökänd sol-och-vårare (som bl a utgav sig för att vara gynekolog) och b

Tidningskrig i Tranås

Det är inte ofta två dagstidningar är osams offentligt. Men Tranås-Posten och Tranås Tidning går en match hos Reklamombudsmannen (RO). Hittills leder TP på poäng eller har t o m vunnit matchen. Saken är den att Tranås Tidning har en sargreklam i Bredstorpshallen med texten ”3 av 4 läser Tranås Tidning”. TP anser att den är vilseledande och vänt sig till RO (många förkortningar här). RO finner att påståendet är generellt och har en oklar innebörd som kan uppfattas på olika sätt såsom tre av fyra i länet eller tre av fyra i kommunen eller i det område som tidningen bevakar lokalt. TT måste kunna styrka sitt påstående, skriver RO i sitt utlåtande. Det är i TP jag läst om denna publicistiska konflikt. TP har sökt TT:s vd Biljana Savic för en kommentar men utan att lyckas. Det är så det brukar vara när man söker direktörer, oavsett om de arbetar i det fria ordets tjänst eller inte. RO har inget att säga om reklamens placering men jag utgår ifrån att den ligger på offsidegränsen.

Bygg tågverkstan i Mjölby

När delar av det här komplexet rivs måste det finnas ytor för en tågverkstad. Per-Arne Larssons idé om en tågverkstad i Boxholms utkant är alldeles lysande om det inte vore för den förgiftade marken. Om projektet skulle spricka finns alternativ 15 kilometer norrut. I Mjölby står den nya ägaren till kvarnen i begrepp att riva stora delar av komplexet. Då frigörs stora ytor med bangården som närmaste granne. Stickspår finns redan. En anläggning som malt mjöl sedan 1930-talet kan knappast innehålla någon förgiftad mark. Dessutom står det alltid pendeltåg över natt vid Resecentrum Ett annat alternativ är att ta Hästholmsbanans spår ett par kilometer söderut till Lundby industriområde. Jag missunnar inte Boxholm ett antal välbehövliga arbetstillfällen men det primära måste väl vara att slippa köra pendeltågen ända till Helsingborg för avisning som fallet var förra vintern. Östgötatrafiken och Mjölby kommun får detta tips gratis. Kvarnägaren likaså. Min Facebook-vän Bengt Andersson i Spån

Inga tistlar växer genom asfalten

Mantorp Park Events AB har försatts i konkurs vid tingsrätten på begäran av fastighetsägaren Mantorp Park Motorbana AB. Men allt är inte nattsvart för den drygt 40-åriga motorbanan. Mycket talar för att inga tistlar växer igenom asfalten i år. Det lär köras snabba bilar på Mantorp Park även säsongen 2012. Enligt tidningsuppgifter planerar eventbolaget att överklaga konkursbeslutet. Det tror jag är meningslöst. Varför skulle hovrätten fatta ett annat beslut än tingsrätten? Vad grundar sig denna optimism på? Jo, Mantorp Park Motorbana AB ägs i sin tur av FaBas-gruppen AB i Karlskrona. Bakom detta anonyma namn döljer sig bland annat Förlags AB Albinsson & Sjöberg som ger ut majoriteten av de många färgglada motortidningar (Bilsport, Trailer, Allt om MC etc) du kan hitta i tidningsstället på Pressbyrån. Koncernen har 130 anställda och omsätter 230 miljoner kr. Koncernen innehåller 16 dotterbolag varav fyra i Norge, Polen, England och Tyskland. En stabil ägare som enligt min sage

Jag dreglar av förväntan

Corren sätter idag sökarljuset på sportbranschen. Norska XXL Sport och Vildmark ska etablera sig på ett 4 000 kvadratmeters nybygge på Tornby. Tidningen gör en relevant jämförelse med hemelektronik där utlandsägda kedjor som Elgiganten och Media-Markt satt branschen i gungning, vilket resulterat i en konkurs för Onoff och två nedlagda Expertbutiker i Norrköping. Uppstickarna på respektive marknader har det gemensamt att de har tillräckliga muskler för att klara några år med röda siffror på bokslutets sista rad för att kapa åt sig marknadsandelar. Tidningen har frågat övriga sporthandlare om den nya konkurrensen och de säger att de välkomnar den. Och vad skulle de annars svara? Den vd som offentligt medger att han är bekymrad över ökad konkurrens har halva foten inne hos konkursdomaren. Men just norrmännens inriktning på vildmark förbryllar mig en aning. Är det verkligen så många svenskar som knallar omkring i fjällen vinter som sommar? Men det är klart att en Canada Goose- eller Fj

Vem vill bli vice biskop?

En av 33 kyrkor i det blivande storpastoratet. Gissa vilken? Den är nyligen renoverad. Svenska kyrkan utreder om fem pastorat i tre kommuner, Mjölby, Boxholm och Ödeshög, ska bli en. 33 kyrkor och församlingar under ett och samma paraply och lett av en kyrkoherde. Corren frossar och lägger ut bilder på samtliga 33 kyrkor över ett uppslag i dagens nummer. Nuvarande kontraktsprost Robert Carlin i Mantorp konstaterar att han inte är aktuell för jobbet för han går i pension innan dess. Han verkar ganska nöjd med detta konstaterande. Kyrkan får nog annars inte svårt att besätta en sådan post. Måste vara attraktivt för en karriärsugen präst som någon sorts vice biskop i länsdelen. Nu tror ni förstås att initiativet till den här utredningen kommer uppifrån men enligt stiftsdirektor Elizaberg Bengtsson var det Skänninge pastorat som föreslog detta för ett år sedan. Skänninge har ebb i kassan. Lite märkligt tycker jag eftersom Skänningebor i allmänhet är emot sammanslagningar med Mjölby.

Nya uppgifter för Kalle Mässing

Polisen gör stort nummer av reformen om satsningen på vardagsbrott (inbrott i bostäder, bilinbrott, skadegörelse, olaga hot etc.) Kalle Mässing ska vara snabbt på plats och moderna hjälpmedel ska användas för att snabbt utreda brotten och lagföra gärningsmännen. Det låter bra och entusiasmen är stor. Samtidigt skrotas närpoliserna. För tjugo år sedan infördes närpolisreformen och entusiasmen var lika stor då. Åtminstone från polischefernas sida. Närpoliserna skulle, förutom att utreda vardagsbrottslighet, arbeta förebyggande och visa sig på skolor och fritidsgårdar. Det vill säga sådant arbete som inte ger något utslag i den heliga statistiken. Samtidigt genomfördes en besparing i rättsväsendet initierad av den dåvarande borgerliga regeringen Bildt. Ett stort antal kompetenta och erfarna utredare förtidspensionerades från 58 års ålder varpå utredningsverksamheten tappade tempo och styrfart. Missnöjet var stort bland poliser på många håll och det tog många år att ersätta den kompe