Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Frank Portnoys bok om tändstickskungen Ivar Kreuger. Hans självmord i Paris 1932 var en världsnyhet. En nutida jämförelse skulle kunna vara att Ingvar Kamprad eller Anders Borg avslöjas som bedragare. Efter Kreugers död beräknades förlusterna till två miljarder kronor vilket översteg Sveriges statsskuld. En statsminister, den frisinnade C G Ekman, tvingades avgå på grund av samröre med Kreuger. När Financial Times rankade världens största finansskandaler genom tiderna hamnade Kalmarsonen på tredje plats.
Kreugers idé på 1920-talet var att med hjälp av amerikanska pengar ge omfattande och förmånliga krediter till europeiska regeringar i utbyte mot ett tändsticksmonopol under flera decennier. Tändstickstillverkningen hade låga vinstmarginaler och det krävdes höga volymer för att marknaden skulle vara lönsam. För att åstadkomma detta var han mycket kreativ genom att utveckla finansiella instrument som används ännu idag.
Kreuger var en psykologisk gåta. Mycket begåvad och utrustad med ett fotografiskt minne. Lysande sällskapsmänniska och eremit samtidigt. Han umgicks med filmstjärnor som Greta Garbo och med politiker som president Hoover. Men han led periodvis av depressioner och vistades långa perioder ensam i Tändstickspalatsets Tysta rum.
Han manipulerade revisorer, affärspartners och politiker och fifflade med balansräkningar genom att utelämna skulderna. Skulder under strecket kallas det på revisorsjargong. Om revisorernas frågor blev för detaljerade eller närgångna vägrade han svara. Hans huvudrevisor i USA drevs till nervsammanbrott sommaren 1929. Vem tog hand om läkarräkningarna? Jo, Kreuger förstås. Samma revisor bjöds på lyxiga resor till Europa flera gånger.
Ingen annan än Kreuger själv kunde överblicka de vidlyftiga affärerna. Hans medarbetare var noga utvalda med strikt definierade arbetsuppgifter. Särskilt om det gällde uppdrag i det finansiella skymningslandet.
Vid läsningen av boken uppkommer en fråga. Var hans uppsåt att bedra redan från början eller tvingades han av omständigheterna ut på det sluttande planet?
Författaren svarar delvis på frågan när han sammanfattar Kreugers liv och gärning. Han förfalskade och skrev osanna redovisningar, missbrukade nya finansiella metoder, manipulerade balansräkningar så att han inte skulle stå i skuld till aktieägare som han ansåg opålitliga. Men han skapade också fullt legitimt en väldig förmögenhet, göt nytt liv i många europeiska länder efter första världskriget och genererade reella vinster åt sina aktieägare. Han delade med sig av stora delar av dessa vinster i form av höga utdelningar.
Om han avstått från det stora lånet till Tyskland 1929 hade hans företagsgrupp tillräcklig substans för att överleva 30-talsdepressionen. Men det räckte inte för Kalmarsonen. Han ville gå till historien som den största finansiären. Han spelade högt och förlorade.
Kuriosa. Ivar Kreugers omfattande korrespondens finns på Landsarkivet i Vadstena. Där har Portnoy tillbringat många timmar. Han tackar Claes Westling och Olle Nordquist i Vadstena för hjälpen.
Författaren är jurist och ekonom och verksam som professor vid universitet i San Diego.
Kommentarer
Skicka en kommentar