Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten


Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Frank Portnoys bok om tändstickskungen Ivar Kreuger. Hans självmord i Paris 1932 var en världsnyhet. En nutida jämförelse skulle kunna vara att Ingvar Kamprad eller Anders Borg avslöjas som bedragare. Efter Kreugers död beräknades förlusterna till två miljarder kronor vilket översteg Sveriges statsskuld. En statsminister, den frisinnade C G Ekman, tvingades avgå på grund av samröre med Kreuger. När Financial Times rankade världens största finansskandaler genom tiderna hamnade Kalmarsonen på tredje plats.

Kreugers idé på 1920-talet var att med hjälp av amerikanska pengar ge omfattande och förmånliga krediter till europeiska regeringar i utbyte mot ett tändsticksmonopol under flera decennier. Tändstickstillverkningen hade låga vinstmarginaler och det krävdes höga volymer för att marknaden skulle vara lönsam. För att åstadkomma detta var han mycket kreativ genom att utveckla finansiella instrument som används ännu idag.

Kreuger var en psykologisk gåta. Mycket begåvad och utrustad med ett fotografiskt minne. Lysande sällskapsmänniska och eremit samtidigt. Han umgicks med filmstjärnor som Greta Garbo och med politiker som president Hoover. Men han led periodvis av depressioner och vistades långa perioder ensam i Tändstickspalatsets Tysta rum.

Han manipulerade revisorer, affärspartners och politiker och fifflade med balansräkningar genom att utelämna skulderna. Skulder under strecket kallas det på revisorsjargong. Om revisorernas frågor blev för detaljerade eller närgångna vägrade han svara. Hans huvudrevisor i USA drevs till nervsammanbrott sommaren 1929. Vem tog hand om läkarräkningarna? Jo, Kreuger förstås. Samma revisor bjöds på lyxiga resor till Europa flera gånger.

Ingen annan än Kreuger själv kunde överblicka de vidlyftiga affärerna. Hans medarbetare var noga utvalda med strikt definierade arbetsuppgifter. Särskilt om det gällde uppdrag i det finansiella skymningslandet.

Vid läsningen av boken uppkommer en fråga. Var hans uppsåt att bedra redan från början eller tvingades han av omständigheterna ut på det sluttande planet?

Författaren svarar delvis på frågan när han sammanfattar Kreugers liv och gärning. Han förfalskade och skrev osanna redovisningar, missbrukade nya finansiella metoder, manipulerade balansräkningar så att han inte skulle stå i skuld till aktieägare som han ansåg opålitliga. Men han skapade också fullt legitimt en väldig förmögenhet, göt nytt liv i många europeiska länder efter första världskriget och genererade reella vinster åt sina aktieägare. Han delade med sig av stora delar av dessa vinster i form av höga utdelningar.

Om han avstått från det stora lånet till Tyskland 1929 hade hans företagsgrupp tillräcklig substans för att överleva 30-talsdepressionen. Men det räckte inte för Kalmarsonen. Han ville gå till historien som den största finansiären. Han spelade högt och förlorade.

Kuriosa. Ivar Kreugers omfattande korrespondens finns på Landsarkivet i Vadstena. Där har Portnoy tillbringat många timmar. Han tackar Claes Westling och Olle Nordquist i Vadstena för hjälpen.

Författaren är jurist och ekonom och verksam som professor vid universitet i San Diego.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna